Att lyfta frågan om en granskning är det minsta Svenska kyrkan kan göra

Anna Karin Hammar, Daniel Tisell
Folkrätten är opartisk och dömer alla med samma måttstock, skriver Anna Karin Hammar och Daniel Tisell.

Att arbeta för fred och rättvisa i det heliga landet är inte en ”ensidig utrikespolitisk fixering” utan att ta det internationella ­diakonala uppdraget på största och djupaste allvar.

REPLIK

När vi frågade med vilken legitimitet som vissa av biskoparna så starkt ifrågasatte kyrko­mötets beslut – om att låta granska folkrätten i Israel och Palestina – handlade det om vår kritik av ­deras argumentering. De hade inte tagit upp frågan i läronämnden, men gjorde trots detta missvisande referenser till såväl beslutet som till samtalsdokumentet Guds vägar, som är ett viktigt dokument i Svenska kyrkan ur läromässig synpunkt.

Givetvis ska biskopar få uttrycka sina uppfattningar, gärna i debatterna i plenum och i de fall man har en annan uppfattning. Men med vilken biskoplig auktoritet ifrågasätts behovet av en granskning av folkrättens tillämpning i ett område där flera organisationer och inhemska kyrkor anser att brott begås också mot mänskliga rättigheter både av Israel och Palestina?

Att arbeta för fred och rättvisa i det heliga landet är inte en ”ensidig utrikespolitisk fixering” utan att ta det internationella ­diakonala uppdraget på största och djupaste allvar i ett område där våra kristna syskon ropar, lider och kämpar.

Vi tror att hävdandet av folkrättens betydelse är viktig för alla parter. Folkrätten är opartisk och dömer alla med samma måttstock. Men den är definitivt ingen lärofråga utan en sanning som kyrkan delar med alla som stöder en global rättsordning.

Att arbeta för fred och rättvisa i det heliga landet är inte en ”ensidig utrikespolitisk fixering”.

Nu är det 40 år sedan som vi personligen började följa utvecklingen i Israel och Palestina. Den bild som kommer för oss är den av en caterpillar som äter sig allt djupare in i hela landet och gör ett delande av landet omöjligt. Det har inte skett på en och ­samma gång utan steg för steg, kvadratmeter efter kvadratmeter. Så ser bilden av den israeliska markerövringen ut. Splittring bland palestinierna själva gör inte saken bättre.

Att ett stort antal auktoriteter inom folkrätt och mänskliga rättigheter hävdar att apartheid praktiseras i området med Israel som ansvarig regim är ett faktum som ansvarskännande människor inte kan förbise. Apartheid är ett brott mot mänskligheten och fordrar allas ingripande.

Att då åtminstone lyfta frågan om en granskning av denna situ­ation i internationella organisationer, som till exempel Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet, är det minsta Svenska kyrkan kan göra.

Anna Karin Hammar, Daniel Tisell

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.