Att bränna böcker är censur, det är inte yttrandefrihet

Christina Behre Fransson

Ett rikt utsmyckat uppslag ur Koranen. Foto: Getty Images

”Man får bränna Koranen. Man får bränna Bibeln. Man får bränna Pippi Långstrump”, sade Jimmie Åkesson i Rapport den 21/4 2022. I partiledar­debatten den 8/5 upprepade han yttrandet med tillägget ”man får bränna vilka böcker man vill”.

En del politiker från andra partier tycks vara inne på samma linje, liksom även Kyrkans Tidnings opinionschef Jonas Eek, i en ledare i KT nr 18. Och man hänvisar till den i Sverige grundlagsstadgade yttrandefriheten.

Men motsatsen till yttrandefrihet är censur. Den som utövar censur förvägrar någon annan rätten att yttra sig. Och bokbål – att bränna böcker offentligt – har genom århundradena flera gånger använts som medel för censur. Ett exempel är de offentliga bokbål som de tyska nazisterna anordnade i Berlin och på andra platser i Tyskland den 10 maj 1933. Då brändes tusentals böcker skrivna av judar och andra författare som ansågs ”otyska”.

Den tyske poeten Heinrich Heine – en av dem vars böcker brändes – skrev drygt hundra år tidigare: ”Där man bränner böcker, kommer man till slut att bränna människor.” Vi vet hur det gick efter 1930-talets bokbål i Tyskland.

Nu har en dansk-svensk politiker, ledare för ett danskt högerextremt parti, flera gånger fått tillstånd att bränna Koranen. I yttrandefrihetens namn har tillstånd givits till en handling som i sig innebär censur och därmed ett hot mot yttrandefriheten. Bränner man en bok offentligt, förvägrar man författaren yttrandefrihet. Dessa tillstånd har dessutom fått förödande konsekvenser för polisen och det omgivande samhället.

Vart är vi på väg?

Christina Behre Fransson

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Adam
Självklart får man elda med vad man vill så länge detta görs på en plats där det är tillåtet att elda och det kan genomföras under säkra förhållanden. Att bränna just böcker är möjligen omdömeslöst, historielöst och ointelligent - men det är varken censur eller olagligt. Censur innebär att man förhindrar andra att ta del av information. När Pakistan bränner sin koran förhindrar han bara sin egen bildning. Den poäng som framkommer genom hans osmakliga agerande är dock lika osmakligt - att det finns en stor grupp människor som är beredda att åsidosätta vårt gemensamma samhälle med dess lagar och regler till förmån för sin egen övertygelse - en övertygelse som i detta fall gör våld (både bildligt och bokstavligen) på vår demokrati. Ville Paludan bränna också en bibel vid nästa tillfälle skulle detta synliggöras än tydligare. Man måste få häda i vårt land, mot varje övertygelse man inte delar.
Kurt Pettersson
Om grundlagen ger utrymme för olaglig verksamhet, bör den ändras omgående.
Peter
Oerhört märklig inställning. Att köpa en bok och slänga den är inte censur. Inte heller att bränna eller äta upp den. Man har ju köpt boken av förlaget och bistår därför förlagsverksamhet och författaren med sitt köp. Att köpa en bok och förstöra den är fortfarande ett köp och därmed något förrätten tjänar på. Att man inte kan se det måste ju bero på någon sorts ideologisk fartblindhet.