Kyrkans Tidning har tidigare skrivit om Lunds pastorats sparpaket. Då sa Niclas Blåder, domprost i Lunds pastorat, att pastoratet tappar cirka en procent av de kyrkotillhöriga varje år men att det inte är någon akut kris som ligger bakom besparingsförslaget.
Bland annat föreslogs det att 4,25 prästtjänster och 4,5 diakontjänster skulle försvinna. Dessutom föreslogs det att diakonicentralen Ugglan skulle flytta från sin nuvarande plats nära domkyrkan till Helgeandskyrkan på Klostergården drygt två kilometer bort och att Ugglans lokaler skulle hyras ut. Kyrkorådet har sedan dess överlämnat sitt förslag på besparingar i till kyrkofullmäktige som den 13 november beslutade att det blir totalt 15,50 tjänster som ska dras in och att Ugglans verksamhet ska flytta. Beslut fattades att Helgeands församling blir diakonal nod, knutpunkt för diakoni.
Var tidigare en förebild i landet
Maria Leijman är diakon och ordförande i Lunds diakoniföreningen. Hon säger att diakoniföreningen reagerar på att det både dras ner på lokaler och tjänster.
- Det framgick av utvecklingsplanen att en så kallad "nod för diakoni" skulle ligga i en av församlingarna och att diakonin inte skulle vara som en självklar del av alla församlingars grundläggande uppgift, som den ska vara enligt kyrkoordningen. Diakoni måste finnas överallt. Det arbetet kan inte bara flyttas till en församling.
Diakonföreningen har yttrat sig om att diakonin måste synas i samtliga församlingar, att det har varit viktigt att ha diakonin i ett centralt läge och att pastoratet inte gjort en tillräckligt tydlig konsekvensanalys av vad följderna blir av att förlägga det diakonala arbetet till en församling.
- Många av oss som är med i Lunds diakoniförening har arbetat i pastoratet länge, och många av oss har arbetat i den centrala diakonin som har varit väldigt stark. Det arbetet har varit en förebild för hela landet. Genom det beslut som nu fattats har arbetet förändrats och det har blivit ganska litet kvar av det.
Enligt Maria Leijman hänger förändringen till stor del samman med att församlingarna i Lund lades samman i ett storpastorat 2014.
- Då försvann samfällighetens diakoninämnd som hade ett starkt inflytande och som bestod av ledamöter från de olika församlingarna. Då förlorade också diakoniförståndarens sin position som en i ledningsgruppen.
En lång tradition som förändras
Det har gått 50 år sedan diakonicentralen Ugglan invigdes i centrala Lund och blev en plats där utsatta människor kunde finna stöd och trygghet.
- Detta är en förändring som vi i diakoniföreningen inte tror är till det bättre och därför har vi höjt vår röst. De grupper som diakonerna möter behöver den här platsen i centrum. Det diakonala arbetet har funnits sedan församlingshemmet öppnad 1901, så det har en en lång tradition.
För att bevara pastoratets diakonala arbete tror hon att det är nödvändigt med en anställd som leder och utvecklar arbetet.
Vad har det kommit för reaktioner på nedskärningarna och förändringarna?
- Diakoner från andra håll har hört av sig och frågat hur Lund, som varit en diakonal förebild, har resonerat när besluten fattats.
Om man behöver spara pengar, vad ska man då spara in på?
- Man hade behövt jobba med frågan om hur vi samverkar med andra instanser. Jag tror att det skulle kunna finnas vinster med samordning med andra organisationer, men jag har inte sett att det utretts inför de här besparingarna. Det har handlat mer om att stänga och lämna ifrån sig lokaler, än att hitta andra former. Pastoratet behöver visa på möjligheterna, en framtidsvision kring hur arbetet kan genomföras med färre lokaler och personal snarare än att tala om neddragning, som skapar oro bland både anställda och besökare.