Reglerna för kyrkomusiker behöver förtydligas

REPLIK

I sitt svar till Nicholas E. Schmelter (13/12) skriver Skuis rektor att resurssättning och administrativa system i det kyrkomusikaliska valideringsarbetet behöver ses över. Det är positivt. Rektorn skriver också att orsaken till orimliga handläggningstider är omsorgsfull handläggning.

I varje bedömning, förklarar han, ska inlämnade handlingar vägas mot examensordningen och intentionerna i Svenska kyrkans bestämmelser och dess förarbeten.

Att handläggningen tar tid beror alltså på att handläggarna mycket noggrant bedömer varje ansökan. I mitt eget fall klarade de inte att läsa av blanketten för ansökan, och de vägrade envist att ge den motivering till sitt beslut som bestämmelserna utlovar.

Rektor Nordgren påtalade vidare att en sökande som är missnöjd med ett valideringsbeslut kan överklaga till Svenska kyrkans dispens- och överprövningskommitté. Jag gjorde en sådan överklagan och kommittén anförde två skäl för avslag. Som det första fastslogs att jag behöver genomgå Skuis pastoralteologi för kyrkomusiker. Kommittén kände till att jag gått nämnda utbildning och fått intyg på detta från Skui men kommitténs föredragande kontaktperson vidhöll att jag ”saknar” pastoralteologin, en uppfattning som bekräftades av kommitténs ordförande.

Skuis rektor har senare meddelat att det justerade protokollet är felformulerat; kommittén menade enligt honom inte alls att jag behöver genomgå Skuis pastoralteologi (vilket innebär att föredragande av någon anledning gett en felaktig beskrivning av sin föredragning), utan tvärtom att jag inte behöver göra det (vilket på något sätt ändå är ett avslagsskäl). 

Detta ansågs dock vara ett så marginellt fel att det inte behövde åtgärdas, och vid kommitténs höstsammanträde gjordes ingen ändring av beslutet.

Kommitténs andra skäl är ännu märkligare. Min utbildning kan nämligen enligt kommittén inte valideras på grund av att jag saknar fullständig behörighetsgivande fackutbildning för kyrkomusiker. Det som är själva förutsättningen för valideringsansökan ses alltså som skäl för avslag. (Jag har bett kommitténs ordförande kommentera skillnaden mellan att ansöka om validering av annan utbildning och utfärdande av examen efter fullgjord ordinarie studiegång.

Det vill hon inte göra.) Kommittén har alltså inte undersökt om min utbildning har innehåll och beskaffenhet ”i huvudsak motsvarande” examensordningen. Dess kyrkomusikaliske sakkunnige gjorde inget sakkunnigutlåtande, vilket annars torde vara hans uppgift i kommittén.

Kommittén har helt bortsett från de påpekanden jag gjort om felaktigheter i underinstansens beslut. Underinstansen (Skui) jämförde min utbildning med en högre examensnivå än vad jag tydligt angett i ansökan vilket gav en missvisande bild av omfattning och beskaffenhet i förhållande till examensordningen, trots att kommentaren till bestämmelserna tydliggör att prövningen ska ”utgå från den examensnivå som ansökan avser”. Detta påpekande slog underinstansen ifrån sig med hänvisning till överprövningskommittén, som alltså lämnat det utan kommentar. Jag menar att den ursprungliga valideringsprövningen borde ha gjorts om efter att handläggarnas misstag rörande avsedd examensnivå uppmärksammats.

Underinstansen hänvisade också som skäl för avslag till att min utbildning innehåller delar med svårbedömd relevans för Svenska kyrkan men ville absolut inte precisera vilka inslag som åsyftades: det skulle i stället enligt programchefen framgå av överprövningens hantering.

Kommittén verkar dock inte heller veta vad Skui menade, men menar att det saknar betydelse eftersom den tolkar bestämmelsernas formulering ”i huvudsak motsvarande” som ”exakt identiskt”.

Enligt Svenska kyrkans bestämmelser ska en utbildning valideras om den ”i huvudsak svarar mot den examensnivå som ansökan avser”, vilket förutsätter en korrekt och rättvis bedömningsprocess som dokumenteras (adekvat dokumentation saknas i båda instanser).

Kyrkostyrelsen har förklarat sig vara angelägen om att valideringsfrågor ”ordnas på ett tillfredsställande sätt” och att det görs ”entydiga och rättssäkra bedömningar”, och bör därför överväga om nuvarande ordning med delegerat beslutfattande är lämplig.

Oscar Söderholm, kyrkomusiker och doktorand i kyrkohistoria