Prästbrist svår utmaning för rikstäckande folkkyrka

Anna-Sara Walldén Församlingsherde i Lycksele församling
Många av inlandets församlingar är utan ordinarie präster. Foto: Marcus Gustafsson

Ett flertal församlingar i Norrlands inland har inga ordinarie präster i församlingen och så så har det varit under flera år. Lösningen kan exempelvis vara stipendier eller avskrivna studielån för präster som väljer att  inlandet. Men kyrkan ska var rikstäckande och detta är hela kyrkans problem att lösa.

”Framtiden bor hos oss”. För några år sedan startades ett nätverk med detta namn i storstädernas förorter, kring hur det är att vara kyrka i minoritet, i en mångreligiös kontext.

Med en allt mer tilltagande prästbrist över hela vårt land passar denna rubrik även för församlingarna i Norrlands inland. ”Framtiden bor hos oss". Vad är det då för framtid? Jo, en framtid med en skriande prästbrist. Medan situationen fortfarande är rimlig i de flesta tätorter finns det i skrivande stund ett flertal församlingar i Norrlands inland som har 0 – noll – ordinarie präster i församlingen.

Ja, du läste rätt – inga präster! Och detta är inte tillfälligt, så har det varit under flera år. Har man tur finns det pigga pensionärer som stannar en kortare eller längre tid, men situationen blir naturligtvis både oviss och ohållbar både för församlingsbor och övriga anställda.

I vår församling, som är en av de större församlingarna i inlandet, har vi i höst präster på tre av sju heltidstjänster. Det är naturligtvis helt ohållbart. Ändå har vi det förhållandevis ”bra”, vi har ju ändå präster. Men vi är alldeles, alldeles för få.

Dessa inlandsförsamlingar är alltså inte dåliga församlingar, tvärtom – här finns livskraft och framtidstro. Här finns engagerade medarbetare och församlingsbor med Jesus i centrum. Vårt enda ”brott” är att vi är församlingar som ligger på obekvämt avstånd från sådant som större städer.

Vad gör vi som kyrka av detta? Vad gör vi av Norrlands inland?

”Jesus sökte sig ut i marginalerna, till dem som av många sågs som de ­misslyckade. Till de människor som i andras ögon ”blivit över”. Jesus älskar också Norrlands inland och därför är vi som kyrka kallade att finnas här.”

Vad gör vi av uppgiften att vara en rikstäckande folkkyrka? Vad gör kyrkostyrelsen, kyrkomötet, biskopsmötet, stiftsledningarna?

För jag vägrar att se detta som ett problem för oss inlandsförsamlingar. Detta är hela kyrkans problem och utmaning!

Denna utmaning har naturligtvis många bottnar. Dels hela samhällets förväntan på glesbygden att vara en plats man flyttar från och inte till. En plats för ”dem som blev över”.

Detta är naturligtvis en falsk bild, det vet vi som lever och verkar här och ser det rika och fullvärdiga liv som levs också här. Men den negativa förväntan och bilden finns där, och vi har som kyrka att förhålla oss till den. Dels handlar det naturligtvis om den allmänna prästbrist som blir allt mer påtaglig i hela vår kyrka, men som drabbar våra församlingar allra hårdast.

Jesus sökte sig ut i marginalerna, till dem som av många sågs som de misslyckade. Till de människor som i andras ögon ”blivit över”. Jesus älskar också Norrlands inland och därför är vi som kyrka kallade att finnas här.

Jag efterlyser nya, kreativa lösningar. Lösningar som inte bygger på att en redan överarbetad kyrkoherde, eller församlingsherde, i en utsatt inlandsförsamling ska jaga präster som nålar i en höstack, utan där vi får känna att kyrkan som helhet bär oss. Lösningar som vågar tänka utanför boxen.

Jag tror att vi behöver se hur andra länder löser sin prästförsörjning och fundera över om det är rimligt att alla som ska tjäna som präster i vår kyrka måste läsa fem och ett halvt år på universitetsnivå och studera minst ett år i Uppsala, 70 mil från Storuman och 120 mil från Kiruna.

Men vi behöver också fundera över vad som kan locka präster att bosätta sig ”i marginalerna”, i våra inlandsförsamlingar. Avskrivning av studielån? Stipendium under utbildningstiden? Jag har inte alla svar, men jag är övertygad om att vi tillsammans kan hitta många olika både spännande och viktiga lösningar.

För frågan är först och sist: ska vi ha en rikstäckande folkkyrka eller ska vi lämna Norrlands inland och människorna där åt dess öde?

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Präst
50

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Härnösands stift
Uppsala stift
Stockholms stift
Strängnäs stift
Lunds stift
Linköpings stift
Västerås stift
Västerås stift