Svenska kyrkan är vilseförd i frågan om skogsbrukets klimatpåverkan

Dagens svenska skogsbruk, med sin inriktning mot kalhyggesbruk, är ett hot mot biodiversiteten. Så säger Naturvårdsverket (1, se faktaruta), Skogsstyrelsen (2), liksom ett stort antal forskare. Problemet är inte det enskilda hygget; istället är det den storskaliga omvandlingen av det svenska skogslandskapet mot allt yngre och mer ensartade skogar som gör att listan över hotade arter idag domineras av skogsarter.

Detta är förstås besvärande för skogsnäringen och man har de senaste åren satsat stora belopp på olika påverkanskampanjer, bland annat tv-reklam och stora annonser i dagspress och kollektivtrafik, där man försökt etablera en helt annan berättelse, nämligen att dagens skogsbruk är ekologiskt hållbart och bra för klimatet. I en variant av denna berättelse erkänner man biodiversitetsproblematiken, men hävdar att vi måste fortsätta med dagens skogsbruk för klimatets skull.

För att styrka sin berättelse har skogsindustrin utvecklat ett alldeles eget räknesätt som sägs visa att skogsbruket ger stor klimatnytta (3). Denna ansats saknar emellertid stöd i den vetenskapliga litteraturen, där flera nya studier tvärtemot visar att minskad avverkning ger stor klimatnytta de närmaste decennierna. Skogsindustrins ansats för att beräkna skogsbrukets klimatpåverkan kan därför ses som en form av grönmålning.

Det som fått oss att fatta pennan denna gång är att skogsindustrins beräkningsmetod tycks ha utgjort en utgångspunkt vid utformningen av ”Svenska kyrkans färdplan för klimatet”. Vi har granskat rapporten ”Stiftens skogar och skogsbruk ur ett klimatperspektiv”(4) som utgör underlag för skogsstrategin och konstaterar med viss förvåning att man valt att beräkna klimateffekterna av kyrkans skogsbruk med just den metod som utvecklats av skogsindustrierna. Man gör nämligen en kolbudget för stiftets skogar och eftersom den är positiv drar man slutsatsen att ”nettoeffekten av stiftens skogsbruk är ett upptag av 800 000 ton CO2” (s. 6, 3:e stycket).

Varför är då denna ansats problematisk? Jo, för att skatta klimatnyttan av en åtgärd måste man göra en jämförelse mellan olika handlingsalternativ. Till exempel kan man jämföra dagens skogsbruk med en lägre eller högre avverkningsnivå. Man måste alltså göra minst två budgetar innan man kan dra några slutsatser. Så görs i den vetenskapliga litteraturen (5-12), och här framträder en helt annan bild.

Denna forskning visar nämligen att minskad avverkning (eller förlängd rotationsperiod) ger stor klimatnytta de närmaste kritiska årtiondena. På mycket lång sikt (>50-100 år) kan ett skogsbruk som avverkar upp mot 80 procent av tillväxten ge en större klimatnytta än ett lågintensivt skogsbruk. Men väljer man att fokusera på den förhållandevis osäkra långsiktiga nyttan av en hög avverkningsnivå, så måste man i gengäld acceptera att man förlorar en stor klimatnytta den kommande 30-årsperioden då mänskligheten måste åstadkomma dramatiska minskningar av nettoutsläppen. (13-15.)

En kolbudget för kyrkans skogar kan förvisso användas för att övervaka om utsläppen av koldioxid utvecklas åt rätt håll, men den duger inte som beslutsunderlag. Den säger ingenting om hur klimateffekterna av skogsbruket ser ut i olika tidsperspektiv, och den kan inte användas för att avgöra vilken klimatnytta olika brukningsstrategier ger. Den ger helt enkel inte den kunskap som kyrkans beslutsfattare behöver för att fatta informerade beslut om hur skogen ska skötas för att öka klimatnyttan.

Avslutningsvis vill vi framhålla att kyrkan genom sitt omfattande skogsinnehav kan göra en betydande insats för att mildra de två stora kriserna vi står inför idag – klimatkrisen och biodiversitetskrisen. Åtgärder som minskad avverkningsintensitet, förlängd rotationsperiod och ökad skyddad areal ger både klimatvinster och gynnar den biologiska mångfalden. Eftersom dagens kalhyggesbruk är optimerat för maximal ekonomisk avkastning får man i så fall räkna med ett visst ekonomiskt avbräck.

Kyrkan måste alltså väga ekonomi mot ekologiska, sociala och andliga värden, vilket kräver att de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av olika handlingsalternativ för ekonomi, klimat, biodiversitet, renskötsel med mera redovisas öppet och framförallt korrekt. Det kunskapsunderlag som nu serveras kyrkans medlemmar och beslutsfattare är otillräckligt, för att inte säga vilseledande.

Göran Englund, professor i ekologi, Umeå universitet

Bengt-Gunnar Jonsson, professor i ekologi, Mittuniversitetet

Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, Umeå universitet

Anders Lindroth, professor i naturgeografi, Lunds universitet

Torbjörn Skytt, teknologie doktor, Mittuniversitet