Vackert men övertydligt om Maria Magdalena

Vem var Maria Magdalena? Efter 120 minuters panorering över disig havsatmosfär i grågrönbruna nyanser (olika delar av Italien lär ha varit inspelningsplats) känner jag henne inte närmare, men en stunds biblisk gottepåse med lite för hårda bitar har tuggats igenom.

Filmen Maria Magdalena har Sverigepremiär i dag, försenad i kölvattnet av skandalen kring Harvey Weinstein, som ursprungligen skulle ha distribuerat filmen, och #metoo-rörelsen.

Berättelsen börjar i Maria Magdalenas vardag bland fiskenäten hemma i byn vid Gennesarets sjö och slutar efter korsfästelsen och uppståndelsen i hennes samtal med Petrus då hon förkunnar att himmelriket bär vi alla inom oss.

På vägen har vi fått följa hennes strävan att leva nära Gud, hennes kamp för att känna att livet har någon annan mening än den från början utstakade. Som kvinna i en patriarkal struktur framställs hon traditionellt vårdande och utlämnad åt sina manliga släktingars godtycke, men kliver fram som lärjungarnas jämlike när hennes kärlek till Jesus väcks.

Vattentematiken bär hela filmen. I vatten dräps hon nästan vid demonutdrivningen, med vatten tvättar hon Jesu fötter och med vatten får Jesus hennes ögon att se ljuset. Vattnet är liv och i vattnet döps hon in i det nya livet. Men att balansera på övertydlighetens gräns är inte lätt.

Fotot är vackert, men samtalen på amerikansk engelska med (arameisk?) brytning ansträngt viskande. Jesus från Nasaret görs dock både mänsklig och överjordisk. Joaquin Phoenix lyskraft mattas inte av de anspråksfulla stråkarna som ljuder nära två timmar och Rooney Maras vånda känns återhållet äkta. Men ändå. Jag grips inte av deras öden.

Desto mer nyfiken blir jag över att fundera kring vem Maria Magdalena var och hur samhället som hon levde i såg ut. Så sent som i juni 2016 beslutade Vatikanen att det liturgiska minnet av Maria Magdalena skulle firas som de andra apostlarna. Var det möjligt för en kvinna att kliva fram som mannens jämlike och ta en plats som lärjunge, om än sist på stigen, på det sätt som filmen framställer?

Satt Maria Magdalena med vid den sista måltiden och som en jämbördig bröt brödet tillsammans med de andra lärjungarna?

Det är inte lätt att göra bra Jesusfilmer och Maria Magdalena är väl ett bevis för det. Ägna kanske i stället en kväll åt att se om Kristi sista frestelse, eller varför inte Gran Torino med Clint Eastwood. Där finns hela evangeliet paketerat i en betydligt mer gripande form.