Teologi

Genom vårt varande gestaltar vi den ordlösa trösten

När det är som mörkast vill jag ha någon som sitter med mig och ger mig tid. Vi är främst varandras gåvor, inte varandras hjälpare. Eftertanke av Carl Henric Svanell.

När någon har avlidit kan det vara någon i personalen på vårdavdelningen, äldreboendet eller akuten som öppnar ett fönster. En människa har just tagit sina sista andetag. Blåst ut det sista av livet som vi känner det.

Detta är en låst artikel.

Prenumerera på Kyrkans Tidning

Tre månader för 49 kr
Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill.
  • • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz

Ord pris 125 kr/mån

KÖP