Debatt nr 11 2007

Som kristna tycker vi förstås att det är viktigt att kyrkan finns med i samhällsdebatten och uttalar sig i frågor som rör orättvisor och när människovärdet är hotat – här hemma eller ute i världen. Men det var med bestörtning vi läste inlägget i DN-debatt den 25 februari av den katolska kyrkans biskop Anders Arborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin angående det nya abortförslaget.

Vi ifrågasätter inte att de skriver denna artikel och framför sina åsikter – utan på det sätt som de väljer att göra det. Arborelius och Hedin hotar kd och regeringen med att uppmana kristna väljare att inte rösta på alliansen inför valet 2010, om detta lagförslag antas. (De tycks utgå ifrån att de flesta kristna röstade på alliansen 2006.)
  Vi menar att i det demokratiska samtalet hör inte skrämsel och hot hemma. I en debatt försöker man i stället övertyga sina meningsmotståndare med sakliga argument och hoppas att detta ska leda till att de ändrar sig.
  För oss kristna måste det vara upp till var och en vilket parti vi röstar på. Vi behöver inte vänta på direktiv från några religiösa ledare för att veta vilket parti som ska få vår röst.
  Vi ogillar att Arborelius och Hedin gör sig till talesmän för alla kristna. Vi är många kristna som inte alls delar deras uppfattning. Vi undrar också över varför det är så tyst från Svenska kyrkans håll i denna fråga? Varför tiger vår nye ärkebiskop Anders Wejryd? Kanske beror denna tystnad från hans sida på att han inte ville äventyra sin audiens hos påven nyligen?

Arborelius och Hedin säger sig efterlysa “en djuplodande och förutsättningslös dialog” om det mänskliga fostrets skyddsvärde och abortlagstiftningen.
  Som vi ser det kännetecknas en dialog av att man såväl lyssnar som talar. En dialog förutsätter en ömsesidig respekt och inte ett karikerande av den andres åsikter.
  Men den katolske biskopen och pingstledaren tar i stället till stötande och värdeladdade termer som ”abortparadis” och ”abortturism”, när de beskriver vad de som stödjer det nya abortförslaget vill åstadkomma. Det förefaller ytterst osannolikt att denna arroganta attityd och detta höga tonläge skulle öppna för en dialog.

Det förvånar oss att det kvinnliga perspektivet lyser med sin frånvaro i artikeln av dessa båda kyrkans män. Inte ett ord om kvinnors rättigheter och all smärta, lidande och ångest som kan vara förenat med att göra abort. Och inte heller ett ord om all den smärta, lidande och ångest som kan vara förenat med att inte göra abort i en mycket svår livssituation. I Sverige behöver vi ha en öppen debatt kring abort – men då är viktigt att det sker med varsamhet, ödmjukhet och med mänskliga livets komplexitet för ögonen.

Camilla Lif,
präst i Svenska kyrkan

Jan Olov Fors,
präst i Svenska kyrkan,
teologie doktor