Är det kristligt att döda?

REPLIK

Det ”finns saker som man måste göra […] annars är man ingen människa utan bara en liten lort” citerar biskop Sören Dalevi och stiftsteolog Otfried Czaika ur Astrid Lindgrens saga om Bröderna Lejonhjärta, i Kyrkans tidning under rubriken Tengil, Putin och Katla. I Astrid Lindgrens text söker de stöd för uppfattningen att i vissa sammanhang är krig ett nödvändigt ont i kampen mot det onda.

Men deras jämförelse med Bröderna Lejonhjärta haltar eftersom berättelsens genomgoda hjältebroder Jonatan vaken dödar diktatorn Tengil och eller monstret Katla; Katla som närmast kan uppfattas som en metafor för kärnvapen. Vapnet Katla exploderar i Tegils ansikte när han förlorar kontrollen över det. Katla neutraliseras sedan av urtidsmonstret Karm som är en utomstående makt som ofrivilligt dras in i kampen mellan ont och gott. Boken avslutas med att de två bröderna begår ett gemensamt självmord för att nå en bättre värld när Törnrosdalen har blivit kontaminerad av krigets ondska.

Att använda Bröderna lejonhjärta som alibi för våldets nödvändighet är ganska desperat, och särskilt ur ett kristet perspektiv. Förklaringen är kanske att författarna inte funnit något stöd i Nya testamentet för sin tes om våldets nödvändighet.

Nya testamentet tar tydligt avstånd från våld, och Jesus väljer för egen del ”korsets väg”, och deklarera uttryckligen:

1) Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom (Matt 5:39). Och älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44).

2) Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra (Luk 6:27―29).

3) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek (Joh 13:34―35).

Även aposteln Paulus argumenterar häftigt emot väpnat motstånd: välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte (Rom 12:14); löna inte ont med ont (Rom 12:17); låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda (Rom 12:21), säger han bland annat.

Människors fred hotas idag liksom på Jesus tid av ofred; en ofred som ytterst orsakas av människors lust till egendom och makt. Världens gängse recept för att skapa fred är att med våld slå ner de makter som stör den egna freden. Romarrikets ”tusenåriga fred” byggde på brutalt våld och extrem ofrihet. Men för de som i Jesus efterföljd då gick, och idag går ”korsets väg” finns egentligen inget val om man önskar hålla fast vid Nya testamentets kristendom.

Ur det kristna perspektivet är det aldrig försvarbart att döda en medmänniska; allt motstånd mot ofred måste baseras på principen om icke-våld. Att döda en annan människa föder ondska och avskiljer människan från Gud.

Men, säger världens vishet och ger rader av hypotetiska och historiska exempel på hur orimlig världen skulle se ut om man inte är beredd att med vapen i hand försvara familj och nation. Men, säger jag, utan vapen och människor som vill använda dem blir det inga skjutningar, sprängningar och krig. Och, säger Paulus: eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror (1 Kor 1:21).

Göran Molin
Kyrkvärd i Lunds östra stadsförsamling