Barn är inte objekt i gudstjänsten

Själv uppvuxen i Dalarna väckte det mitt intresse. Dessutom visade den största bilden ett stort antal deltagande barn i folkdräkt. Så roligt tänkte jag, att så många barn deltar i gudstjänsten. I min församling i  Skäggetorp, Lin­köping, jobbar vi mycket med barnens hemortsrätt i söndagens högmässa. Hur blir det bra? Hur ska vi göra så att vi i alla åldrar blir tillfreds med att ­mötas till gudstjänst? För oss är det viktigt. Vi arbetar med barn­konsekvens­analys också av vårt gudstjänstfirande.

Det gjorde mig därför beklämd att läsa bildtexten i Kyrkans Tidning: ”Barn, dräkter och musik sätter färg på på julottan...” Kan någon tänka sig bildtexten ”Män, slipsar och musik sätter färg...”? Nej jag tror inte det!

Barn är inte till för att förgylla ­eller sätta färg på vuxnas upplevelser i gudstjänsten. De är inte jämförbara vare sig med dräkter eller musik. De är inte objekt utan subjekt, människor som deltar i möten med Gud och församling.

Jesus säger att om vi inte omvänder oss och blir som barn kommer vi aldrig in i Guds rike! Till den omvändelsen är det svårt att komma om barnen är något vi vuxna talar om och tittar på i väntan på att de ska bli något annat, vuxna som vi. Om vi ska tro Jesus är det kanske vi som ska ”växa till barn” som prästen och vispoeten Lars-Åke Lundberg ­uttrycker det.

Kjerstin Petrelius Allard
församlingsherde Linköpings Skäggetorp församling