Hon filosoferar om ”det genetiska misstaget” och faller på eget grepp. Krönikan är ett uppvisande i raljanta slängar och illa underbyggd kritik. Inte någonstans påvisar hon några sakfel i Aftonbladets artikel. Däremot påstår hon en massa ogrundade saker.
Borg slår fast att medborgarna i staten Israel fick nog efter att Aftonbladets artikel publicerades. Jaså, det vet Annika Borg?

Det jag vet är att den israeliska regeringen med den högerextrema utrikesministern Avigdor Lieberman i spetsen reagerade våldsamt och krävde att den svenska regeringen skulle agera mot Aftonbladet.
Lieberman anklagade både Aftonbladet och svenska folket för att vara antisemiter.
Detta föranledde den stora israeliska dagstidningen Haaretz att kräva Liebermans avgång. Huruvida det är Haaretz eller Lieberman som bäst speglar det israeliska folkets åsikter låter jag vara osagt.
Borgs insinuanta skrivningar om ”den allför välkända och alltför grova retoriken”, ”fördomar mot Israel i allmänhet och judar i synnerhet” är i liebermansk anda.
Tänk om Borg hade ägnat sig åt sakfrågan i stället?
Just som jag läser Borgs krönika hör jag att CNN toppar med ”den illegala organhandeln och Israel”. Den stora tv-kanalen har grävt vidare och avslöjar en omfattande illegal organhandel med förgreningar till Israel.

Av detta följer förstås inte att de palestinska farhågorna om att palestinier dödas och töms på sina organ stämmer. Men efter Aftonbladets artikel har människorättsorganisationer fått modet att driva sina fall vidare och kräver att den israeliska staten släpper obduktionsprotokollen.
Annika Borg tycker vidare att det är intressant att ”samma tidning som valt att publicera den här texten till exempel inte publicerade vare sig Lars Vilks rondellhund eller Muhammedkarikatyrerna”.

Det stora flertalet av de svenska dagstidningarna valde att inte publicera Muhammedkarikatyrerna. Ett fullkomligt rimligt beslut då teckningarna i mitt tycke var djupt islamofoba och dessutom in­gick i en dansk kontext präglad av Dansk Folkepartis hat mot muslimer.
Men att därifrån påstå att jag och andra publicister skulle hyst förståelse för mordhot av chefredaktörer och konstnärer är fullkomligt befängt.
Om Annika Borg vill bli tagen på allvar bör hon följa sin egen uppmaning om ”faktakontroll och källkritik”.

Helle Klein
politisk chefredaktör på Aftonbladet



SVAR DIREKT:
Helle Kleins bortom alla rimliga proportioner aggressiva reaktion på min krönika och hennes anklagelser visar bara en enda sak: att jag tryckte på en mycket öm punkt.    

Annika Borg