Biskop Johans resonemang är olyckligt

Andreas Holmberg Biskop i Stockholms stift

Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift, på en klimatmanifestation vid Mynttorget i Stockholm januari 2023. Foto: Mikael M Johansson och Getty Images

Replik. Omvändelse kan inte reduceras till en fråga om hur mycket eller lite vi flyger. Det handlar om mycket mer. Likväl är det enskilt mest kraftfulla och omedelbara sättet för oss som enskilda och för Svenska kyrkan som organisation att minska vårt klimatavtryck att minimera vårt flygande.

REPLIK

Det råder klimatnödläge. Det har vi biskopar uttalat. Till dem som utlyst klimatnödläge hör också EU-parlamentet, länder som exempelvis Storbritannien, Frankrike, Kanada och städer som Stockholm, New York och Sydney, liksom flera tusen universitet runt hela jorden.

Vetenskapen är tydlig med att vi snabbt och kraftfullt måste minska vårt klimatavtryck och det gäller inte minst oss i Sverige som per capita har ett större klimatavtryck än många andra länder.

Vi biskopar har också gemensamt uttalat att vi i skuggan av klimatnöden behöver omvända oss. Påve Franciscus tal om behovet av ”ekologisk omvändelse” liksom uttalanden från Kyrkornas världsråd är exempel på att det finns stor ekumenisk samstämmighet om att Gud, i klimatnödens tid, kallar oss till omvändelse. Att Gud kallar oss till att tänka om och ställa om.

Omvändelse handlar om ett ändrat sätt att tänka: att ompröva de värderingar, normer och ideal som formar vårt handlande. Omvändelse handlar också om ändrat beteende: att ompröva de handlingar, val och den livsstil som i sin tur formar våra värderingar. Tankar och beteenden formar ömsesidigt varandra. Kallelsen till omvändelse riktas till oss både som enskilda och som gemenskaper. En av de gemenskaper vi är en del av är Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är inte en organisation, utan utgörs av oss över fem miljoner medlemmar som har en organisation. Som organisation konkretiseras vår strävan efter omvändelse i Svenska kyrkans färdplan för klimatet. Den är
modig och ambitiös och något att vara stolt över. När vi på alla nivåer tar färdplanens mål på allvar och strävar efter att leva upp till dem är det ett uttryck för att Svenska kyrkan som gemenskap och organisation lever i omvändelse.

Omvändelse kan inte reduceras till en fråga om hur mycket eller lite vi flyger. Det handlar om mycket mer. Bland annat handlar det, som biskop Johan skriver, om att minska vår köttkonsumtion och vår konsumtion av kläder. Likväl är det naturligt att just flygandet kommer i fokus. Det enskilt mest kraftfulla och omedelbara sättet för oss som enskilda och för Svenska kyrkan som organisation att minska vårt klimatavtryck är nämligen att minimera vårt flygande. Samtidigt är det i vår tid viktigare än på länge att värna, odla och utveckla våra kontakter med syskon i andra länder och kyrkor. Mycket av det kan åstadkommas med hjälp av digitala verktyg, men vänskap förutsätter också att ibland mötas i verkliga livet. När vännerna finns på andra kontinenter innebär det att vi – eller de! – behöver flyga. Detta ryms dock med råge i färdplanen och målet att vi som organisation till 2027 ska halvera flygandet är både viktigt och realistiskt.

Jag håller med biskop Johan om att vi inte ska skambelägga varandra, men tycker till skillnad från honom att det är bra att vi granskar varandras val. Det gäller i all synnerhet de val och beslut vi ledare och makthavare (som exempelvis biskopar och stiftsstyrelser) gör och fattar. Det räcker inte med ord. Ledarskap måste visas och levas fram i handling. Att omvända sig är svårt och därför behöver vi hjälpa varandra. Ibland är det just ifrågasättandet och kritiken som är det sätt genom vilket vi kan hjälpa varandra att leva i omvändelse. Därför är jag tacksam för våra klimatambassadörer, ekoteologer, klimat- och hållbarhetssamordnare med flera som hjälper oss vidare på omvändelsens väg.

Biskop Johans resonemang kring ”klimatfromhet” och ”godhetssignalering” är olyckligt eftersom det kan uppfattas som ett förminskande av många människors genuina engagemang. I både Svenska kyrkan och det övriga samhället finns idag en bred och folklig omställningsrörelse. För varje dag blir det allt fler som vill och finner mening och djup glädje i att på allvar ställa om. Inte för att godhetssignalera eller framställa oss som bättre eller frommare än andra. Utan för att vi vill göra det vi kan för våra medmänniskor och medvarelser som redan idag drabbas hårt av klimatkrisen, och för att våra barnbarn och deras barnbarn ska ha förutsättningar att leva goda liv.

Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Den viktiga kärnan
Tack för viktiga tankar. Jag tror vi behöver prata mera om hur vi känner och hur vi söker efter verkningsfulla sätt att ta ansvar för klimatet. Berätta för varandra att vi tycker att det är svårt, och att vi som individer ibland inte vet vad som egentligen är verkningsfullt. Hur bra är det att ta båten istället för flyget? Hur mycket skillnad gör det att källsortera när vi får höra att all källsortering inte tas om hand? Hur bra är det att bli vegan om jag har för lite kunskaper och utsätter mig för näringsbrist? I all den här vanmakten och frågorna vi har är det lätt att bara gripa tag i något, och sedan hålla sig till det. Vi behöver prata mycket mera med varandra på ett sökande sätt. Inte försöka övertyga varandra, utan snarare vägleda. Dela med oss av våra kunskaper på ett vägledande sätt. Och även vara öppen för att söka tillsammans (eftersom kunskap är något som hela tiden växer). Då tror jag att vi kommer vidare. Det är också verkligen väsentligt att kunna granska makthavares och ledares val, såväl i kyrkan som i samhället i övrigt, som du säger.
Den viktiga kärnan
Men det finns också, parallellt med verkligt engagemang och arbete för klimatet, en "klimatfromhet" och ett "godhetssignalerande", inte minst hos våra politiker. Man slår varandra i huvudet med den ena fromheten efter den andra. Det är lätt hänt att det blir så, när allt måste presenteras svartvitt för att synas ordentligt. Jag vet inte vad vi ska göra åt det. Men det kan vara viktigt att våga prata om det? Jag tror att något som kan hjälpa är om vi just skiftar fokus från övertygelse till vägledning - från att vilja övertyga till att vilja vägleda - och ett mer sökande förhållningssätt. Ledare och makthavare måste våga just ta ledningen och staka ut vägar, men behöver ju samtidigt vara öppna för olika perspektiv. Och även ny kunskap som växer fram längs vägen.
Niklas Hegebart
Tack Andreas för ett sakligt och balanserat inlägg som visar att allt inte är svart eller vitt, men som ändå kunde trycka på vikten av att i handling värna vår jord och på att vissa frågor är viktigare än andra.
Thomas Holmström
Intressant med en biskop som offentligt markerar en avvikande mening i förhållande till en biskopskollega. Detta händer inte ofta. I många sammanhang är det väl bra om biskoparna hittar en gemensam linje. Men kanske inte alltid. Jag önskar att enskilda biskopar lite oftare skulle vilja och våga gå mot strömmen och uttrycka en egen åsikt. Det skulle vara befriande för samtalsklimatet i Svenska kyrkan, tror jag.
Navid
Intressant att detta är den stora debatten inom Svenska kyrkan. Som utomstående häpnar man.
Frågor
En del av oss har inte flugit det senaste decenniet och kanske inte inser hur många personer som flyger och hur ofta vi gör det från och till Sverige. Att sluta turista utomlands, och ta tåget till semestern i Sverige, skulle ju många kanske kunna göra? Om det är så att detta gör stor god skillnad för vårt samlade klimatavtryck. Jobbrelaterade eller studierelaterade resor, och resor till släkt och vänner kan ju vara svårare att dra in på. Migrationsresor är säkert ett slagträ, som kommer användas åt ena eller andra hållet i den politiska debatten. Men hur är det med alla import- och exportresor av varor? Finns det något sätt jag som konsument kan bidra till minskad flygning av varor över världen? Vilka varor köper Svenska kyrkan in, och vilken typ av flygresor skulle vi kunna minska på ett enkelt sätt? Och hur påverkar det de exporterande ländernas ekonomi och klimat om vi slutar köpa deras varor? Hur kan vi göra så att det blir på ett konstruktivt och genomtänkt sätt? Det kanske behövs seminarier, workshops och olika dialogforum för denna typ av frågor i Svenska kyrkan.
Rebellmammorna/farmor Metta
Mycket bra replik av Stockholms biskop. Tack! Kyrkan ska göra skillnad, vi kristna bör granska oss. Salt och ljus i världen❤️.
Frågor
"Sverige som per capita har ett större klimatavtryck än många andra länder" Vad ligger i de siffrorna? Är huvuddelen flyget (vilken typ av flygande?), jordbruket, eller någonting annat? Och vad innefattar "klimatavtryck" i det här sammanhanget? (Vad består vårt avtryck i klimatet av – utsläpp och annat? – och hur inverkar det på miljön?) Det är intressant att veta, för att kunna förstå vad vi som individer och organisationer kan förändra. Ska vi sluta äta importerat livsmedel, sluta köpa importerade kläder, förändra jordbruket i Sverige, sluta turista utomlands, eller vad handlar det om? Det finns ganska många som redan nu inte flyger överhuvudtaget och som inte har flugit på flera år, så det handlar kanske inte bara om det? Kan det vara livsmedel och kläder som det handlar om då? Att vi behöver äta mera svenskodlat och köpa mera begagnade kläder? Eller är det byggbranschen som behöver förändra sin materialanvändning? Vad är mest verkningsfullt att lägga om, sett till den största procenten "klimatavtryck" för Sverige? Vad är det vi ska sikta in oss på? Och vad kan vi i Svenska kyrkan lägga om, som blir verksamt för klimat och miljö? Och hur genomför vi det på ett förankrat sätt?
Frågor
Sedan kan man förstås fundera på om det alltid är slutkonsumenten - en individ eller en församling t.ex. - som ska bära huvudansvaret för ett ändrat konsumtionsmönster, eller vilket ansvar en producent har? Och när vi funderar på producentens ansvar behöver vi förstå vad en producent behöver för förutsättningar för att kunna ställa om. Där behövs det väl både politiska beslut och ekonomiska omställningsstöd. Men framförallt behövs det kunskap. Och vi kan inte bara klaga på att människor själva inte söker den kunskapen, utan vi måste vägleda varandra mera. Dela med oss av våra kunskaper på ett konstruktivt sätt. Lyssna in varandras situation och söka efter goda realistiska/genomförbara lösningar tillsammans.
Per
Ni måste förstå att det här är den nya religionen. Om inte alla säger exakt rätt saker och är extremt strikta utifrån den nya ortodoxin och ortodopraxin så blir man uthängd, fördömd och utskälld. Flyget är satan och att ens vilja flyga är något man ska skämmas över. Politisk aktivism med miljöpartiskiska förtecken är överideologin för dagen och ve den som inte förstår det. Det går inte att uppmana folk att bli medlemmar i kyrkan längre.