Martin Lembke driver med sin allegori om det socialliberala partiet SLP tesen att distriktsstyrelsen i Nord (Sverige) inte får lov att uppfatta en kontinuitet med sina distriktsledare från tiden före brytningen med partistyrelsens huvudkontor i Väst (den Heliga Stolen i Rom) eftersom distriktet uteslutits ur moderpartiets jurisdiktion.
Lembke menar att detta egentligen borde vara ”självklart”. Låt oss fundera lite över de principiella konsekvenserna av detta förment självklara resonemang.
Till konsekvenserna hör att den nuvarande koptiske patriarken Tawadros II inte längre kan göra anspråk på att vara den 118:e patriarken av Alexandria eftersom hans egyptiska lokalavdelning avskildes från de båda huvudkontoren i Rom och Konstantinopel redan på 400-talet. Av samma skäl bör inte den syrisk-ortodoxe patriarken av Antiochia göra anspråk på att stå i succession med aposteln Petrus eftersom han i likhet med ärkebiskop Antje i jurisdiktionellt avseende tillhör en distriktsstyrelse som är utesluten från sitt ursprungliga huvudkontor.
Under många år strävade den romersk-katolska kyrkan i sitt ekumeniska arbete i Sverige mot att åstadkomma parallelliteter mellan kyrkorna, så att de genom att likna varandra i allt större utsträckning kunde ta steg mot en allt större gemenskap. Det kan noteras att i det debattklimat som i dag råder tycks både Svenska kyrkan och den romersk-katolska snarast vilja upprätta anti-parallelliteter mellan kyrkorna, vilket inte förefaller vara särskilt konstruktivt i ekumeniskt hänseende.
Martin Berntson,
docent i religionsvetenskap, Jönköping.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR