Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta

Med anledning av att anmälningar inkommit till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar mot biskop Eva Brunnes tjänsteutövning, gällande giltigheten av dop förrättat i Swedenborgskyrkan eller Herrens Nya kyrka, har biskopsmötet skrivit ett yttrande.

Biskopsmötet menar att dopformuleringen ”Jag döper dig i Herrens Jesu Kristi Namn, Faderns, Sonens och den Helige Andes” som används av Herrens nya kyrka, gör detta dop ogiltigt. Svenska kyrkan godkänner, i enlighet med luthersk teologi, dop som sker med rent vatten i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Men uppenbarligen inte om dopformeln inleds med en kristologisk betoning.

I Romarbrevet 6:3–11 hävdar Paulus att vi döps in i Kristus Jesus, vilket gör att underkännandet av den kristologiska formeln framstår som märkligt.

Biskopsmötet skriver i sitt yttrande: ”När kyrkoordningen anger att dopet ska ske i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn är det inte endast en fråga om att vissa ord ska sägas. Det handlar om vad orden står för och att dopet sker inom ramen för en kristen tros- och bekännelsegemenskap.”

Det märkliga är att denna kyrka som biskoparna underkänner som kristen gemenskap ändå har fått ett antal döpta i den kyrkan att bli kallade till tjänst i Svenska kyrkan. Så fullständigt fel kanske den kyrkan ändå inte hade, som ledde dessa människor rakt in i Svenska kyrkan.

Kyrkoordningen reglerar att det är kyrkoherden som avgör om dopet är giltigt. Det biskopsmötet hävdar, i strid med kyrkoherdens beslut, är att biskopar kan ändra beslutet och begära omdop av en vigningskandidat. Samtidigt säger biskopsmötet i sitt yttrande att vigning till tjänst innebär att ett underkänt dop plötsligt blir giltigt efter vigningen. Mötet hävdar också av någon anledning att vid dop i krissituation ska dopkandidaten döpas av en döpt. I nästa mening sägs att dopets teologiska giltighet dock inte är beroende av att den som döper själv är döpt.

Svenska kyrkan blir därmed mindre luthersk, när dopet granskas tydligare för vigningstjänsten än för den som inte söker sig till den. Dessvärre undergräver biskopsmötets dunkla tanke dopet och det blir ett försvar för omdop i ”I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”.

Sannolikt blev biskopsmötet lite klämt av att försvara en kollega, utan att därför underkänna präster och diakoner i tjänst. Biskopsmötets visar på språkliga brister och saknar logisk stringens. Är det månne så att, tack vare eller trots de logiska kullerbyttor som biskopsmötet ägnat sig åt, det till slut mynnar ut i att biskop Eva Brunne inte hade någon anledning att underkänna kandidatens dop, eftersom prästvigningen överskyler alla tidigare brister, enligt biskopsmötets skrivning. Det blev till ett försvar av maktutövning mot en enskild.