Remissvar innebär att kyrkostyrelsen undviker att säga ett tydligt ja eller nej till det statliga betänkandet Äktenskap för par med samma kön.
På många sätt är det ett av Svenska kyrkans svåraste beslut under lång tid framöver. Och det finns ingen konsensus. Åsikterna spretar åt alla håll. Det visade svaren från landets stiftstyrelser och domkapitel tidigare i höstas.

Kyrkostyrelsen har valt den enklaste vägen ut för att få med sig så många som möjligt på beslutet. Kanske var det också enda möjligheten att få ett majoritetsbeslut. Men många kommer att uppfatta det som ett svar där man både vill äta kakan och ha den kvar.
Chansen för att regeringen går på Svenska kyrkans linje är också närmast obefintlig. Möjligen hoppas kyrkostyrelsen på att den ska få frihet att själva kalla vigsel i kyrkan för något annat än vad samhället gör.  
Att Svenska kyrkan skulle säga ja till att ge homosexuella och heterosexuella par samma rättigheter var däremot det enda rimliga beslutet. Kyrkan har redan tidigare sagt ja till välsignelse och är i grunden positiv till att par av samma kön vill leva tillsammans under ordnade former.

Desto svårare blir det att förklara varför kyrkan säger nej till just ordet äktenskap. Utåt riskerar detta krav att få hela svaret att likna en halvmesyr. De som redan tycker att staten lägger för stor vikt vid kyrkans åsikter i den här frågan får vatten på sin kvarn.  
Ett nej riskerar att skymma ett större ja. Vilket bara är att beklaga.
För att citera en gammal schlager med högst tvivelaktig text:
”Din mun säger nej men dina ögon säger ja...”

Dag Tuvelius