”Du ska icke dräpa.”

Detta påstående, som är ett av de tio budorden, accepteras av de flesta. Konsekvensen av att inte göra det finns beskriven i Svea rikes lag. Cirka 120 mord begås årligen i detta land, varav ungefär 80 klaras upp och leder till fällande dom.
  Därmed skulle jag kunna sätta punkt, men det finns en gråzon där dödstalen är mycket högre. Jag tänker i första hand på aborter.
  Vad gäller graviditeter så är det positiva att tre av fyra kvinnor väljer att fortsätta denna och framföda sitt eller sina barn. Den fjärde kvinnan använder sig troligen av abortlagens möjligheter. Denna lag tillkom 1975 och betraktar fostret som en del av kvinnans kropp. Genom denna lag kan kvinnan välja att avstå från havandeskapet intill vecka 18 utan Socialstyrelsens tillstånd. Hon har också rätt till stödsamtal med person som är beteendevetenskapligt skolad.
  Före 1965 låg aborttalen på endast cirka 5 000 fall per år. Då krävdes två läkarsamtal för att aborten skulle godkännas. Mot slutet på 1960-talet steg siffrorna mot cirka 30 000 aborter. Detta efter att Socialstyrelsen givit sitt godkännande. Det ackumulerade bortfallet av friska foster sedan lagen infördes är nu uppe i närmare en miljon.

Hur har det blivit så här?
I första hand för att fostret inte tillmäts ett människovärde. Åtminstone inte före vecka 18 och därefter inte fullt ut innan det har framfötts. Fostret kallas foster och inte barn, vilket har känslo­mässiga aspekter. Fostret saknar också juridiska rättigheter i stort sett. Det saknar personnummer och försvarsadvokat. Så handlar det förstås också om moderns och faderns välbefinnande. Det fria sexuallivet har tillmätts en stor betydelse.
  Mot denna bakgrund har ett ansvarstagande för ett eller flera barn troligen setts som ett minus. Att peka på den då rådande moraluppfattningen som trångsynt och förlegad låg troligen i tiden. Möjligen är man inte heller medveten om de etiska aspekterna.

Har fostret verkligen ett människovärde?
Strikt definierat handlar människovärdet om att vara en tänkande och kännande varelse. När detta uppnås är svårt att veta. Betonar man aspekten tänkande uppnås det knappast under fosterlivet och inte heller under den första tiden efter födelsen. Kanske först när man får ett språk och kan uppfatta sig själv som en helt egen person skild från modern och med en möjlighet att säga nej. Det är enklare att påstå att fostret är en människa eftersom det har en mänsklig genuppsättning och därmed en potential att utvecklas och växa. Den katolska kyrkan sätter snarast ett likhetstecken mellan människovärde och mänsklig genuppsättning. Den medicinska professionen följer i första hand den givna lagen utan att lägga några moraliska eller etiska värderingar.

Kan situationen förbättras?
Tveksamt. Den rådande situationen ter sig snarast som en marknadsekonomi med balans mellan tillgång och efterfrågan. Hanteringen är ytterst liberal för att inte säga påskyndande. Abortlagen är tillkommen i enlighet med våra demokratiska principer och verkar mot den bakgrunden helt oantastlig. Att den utgör en form av undantag kan vara värt att notera, åklagaren har ingen att åtala.

Så då finns det inget hopp för
fostret?
Möjligen om sexuellt aktiva människor prioriterar att satsa på relationen mellan man och kvinna i första hand, och sexualiteten i andra hand. Då handlar det om trohetslöften som kan borga för att man inte hamnar i en situation där man måste välja mellan liv och död för sitt väntade barn. Med andra ord: först äktenskap, sedan sex.
En annan möjlighet är om man kan inse att preventivmedel inte är hundraprocentiga, samt att undvika den höggradiga berusningen i nöjeslivet.

Kan läkarkåren göra något?
En utopisk förhoppning skulle vara om läkarkåren aviserade problem med att arbeta under nu gällande lag, genom att ifrågasätta abortlagens grundval att ”fostret är en del av kvinnans kropp”. Intressant vore om en enig läkarkår hävdar att fostret är en egen unik varelse med sin egen kromosomuppsättning, autonomi och rätt till liv.

Kan Svenska kyrkan göra något?
Ja, jag tror på ett närmande till Katolska kyrkan och att ett stöttande av denna vore ett steg i rätt riktning. Kan man få med sig de övriga lutherska kyrkorna ökar det slagkraften.

Arne Simonsson
läkare
Trollhättan