Matproduktion, transporter, resor, konsumtionsmönster och energisystem behöver förändras i våra länder.
Det är mycket roligt att läsa en engagerad och genomarbetad artikel, som kommenterar ett av Svenska kyrkans internationella projekt i Kyrkans Tidning nummer 7/17. Tack! Men den behöver kompletteras och med den bakgrund vi båda har, tror vi att bredare förståelse kan väckas.
1962 for vi första gången ut som läkare för det som då hette Svenska kyrkans mission/SKM för att arbeta i dåvarande Tanganyika. Under kommande decennier kom vi att arbeta vid sjukhus i Tanzania och Zimbabwe i totalt 15 år. Fortsatta kontakter med länderna, befolkning och kyrka, har skett bland annat genom projekt i de tidigare kontaktområdena.
I den aktuella artikeln ifrågasätts hur fastekampanjens målsättning ”att arbeta för hållbar försörjning och för alla människors rätt till mat” kan förverkligas genom att satsa på kor och mjölk. Varför inte odling av spannmål och andra grödor för direkt konsumtion av människor utan att gå omvägen via kreatur? I Sverige varnar ju Livsmedelsverket för vår alltför stora konsumtion av mjölk och mejeriprodukter.
Men förslagen att i stället köpa in odlingsbar mark och säkra tillgång till vatten förutom utbildning på bred bas låter sig inte göras i den del av landet som vi har kännedom om och kontakter med sedan över 50 år. Under tidigt 60-tal hade Sverige 7,5 och Tanzania 10 miljoner invånare. Vi har nu nått 10 miljoner medan Tanzania har >50. Varje svensk kvinna föder i genomsnitt två barn, medan den tanzaniska fortfarande föder fem-sex.
Med vaccinationer och övrig förebyggande barnavård och ökad utbildning följer ökad överlevnad under tidig barndom. Under 60-talet var vi med och startade vaccinationskampanjer och har kunnat följa utvecklingen konkret. Insikten om behovet av samtidig familjeplanering har inte utvecklats parallellt, dessvärre.
Den del av Tanzania, som är vårt ”hem”, Kageraregionen väster om Victoriasjön är nu mycket tätbefolkad. De tidigare stora kohjordarna som betade på stora gräsmarker mellan byarna är borta. Vatten, löv och gräs – om det inte vissnat bort under torkan – bärs till de fåtaliga uppstallade korna. Det finns ingen odlingsbar mark att köpa. Fortsatt stöd till bättre vattenförsörjning och utbildning hoppas vi på.
Rektor vid kyrkans lantbruksskola i området menar att folk i byarna nu svälter. Det är också anledning till att barnen går till skolan klockan 7 på morgonen utan frukost och kommer hem igen vid 3-tiden utan att ha fått något alls att äta. Mjölk och kött är inte vanliga delar i den dagliga konsumtionen. Kornas viktigaste bidrag är nog trots allt den gödsel de producerar.
Utan gödning av de magra jordarna blir det inte mycket skörd. Utan kor måste man finna andra sätt att producera gödsel, nämligen från mänskospillning genom användning av urinseparerande komposttoaletter. Industrigödning är mycket dyr.
”Kött- och mjölkproduktion bidrar starkt till klimathotet. Matproduktion, transporter, resor, konsumtionsmönster och energisystem behöver därför förändras.” Ja – i våra länder. En förändring av vår livsstil är helt nödvändig.
Från 70-talets början, då Erik Dammann lyfte fram sambanden i ”Framtiden i våra händer” har de varit ett riktmärke för oss. Samma sak bör rimligen gälla hela vår svenska kyrka.
Kerstin Dahlin
Lars Dahlin
LÄGG TILL NY KOMMENTAR