När det gäller det omtalade biskopsbrevet om klimatet så är det naturligtvis klart att det aldrig är fel att påminna ledarna i de stora länderna att det är deras ansvar att se till att klimatfrågorna på längre sikt får en godtagbar lösning.
När det gäller Sverige så är våra utsläpp av en så ringa storlek – mindre än en procent av de totala utsläppen i världen. De totala utsläppen ökar för varje år med sex–sju procent. Om vi i Sverige hypotetiskt kunde ta bort alla våra utsläpp så skulle det inte märkas, men vi skulle bli ett märkbart fattigare land. Det är naivt att tro att detta skulle uppskattas av världen utanför med annat än med höjda ögonbryn och axelryckningar.
Biskopsbrevet är väl skrivet som en uppmaning till svenska folket antar jag. Är det så enkelt att lösa miljöproblematiken?
Att lägga om livsstil är ju en omställning av en sådan art att det måste tydliggöras på ett helt annat sätt än vad ett för de flesta människor fullständigt okänt biskopsbrev möjliggör.
Att ändra människors levnadssätt från ett liv i överflöd och slösaktighet kräver helt andra tag och decenniers återkommande insatser om det överhuvudtaget är möjligt att få gehör för. Det krävs ett långt förberedelsearbete inom kyrkan innan det blir ett verksamt instrument för människor att tro på och ta till sig.
Först måste kyrkans anställda se sanningen i vitögat och gå före som det goda exemplet! Jag är själv en gammal man och uppfostrad i en helt annan tid och jag lever fortfarande i nutid i huvudsak efter min uppfostrans regler, även om det ibland blir något övertramp. I mångt och mycket tror jag att uppmaningar till ett måttligare och sparsammare levnadssätt och att vara rädda om de ändliga resurserna är lättare att sälja till folk.
Det går sannolikt att nå resultat på 25–50 procent sänkningar av växthusgaserna med så enkla medel.
P-Henric Wetterlöf
Ystad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR