Har det aldrig föresvävat dessa högavlöna­de så kallade beslutsfattare att vi, folket, medlemmarna i Svenska kyrkan kan uppfatta dessa avtal som inte bara stötande utan helt befängda? Hur kan man försvara ett fullständigt orimligt beteende, samtidigt som man pratar etik och empati, solidaritet och allas lika värde?
Jag trodde i min oskuld att den som är anställd inom Svenska kyrkan möjligen hade någon annan bevekelsegrund än ren egoism. Men den tron har försvunnit efter alla utköpta präster, bråkiga kyrkorådsordföranden, anmälningar och motanmälning­ar i en aldrig sinande ström. Var finns evangeliets budskap? Nej, facket och avtalen är heligare än något annat.

Alla som reflekterar det minsta över rimligheten i både löner och fallskärmar måste komma till slutsatsen att lära och liv varken kan eller ska höra ihop för de som anställts inom kyrkan. Vi som betalar era löner och förmåner kan­ske tröttnar på den groteska maktfullkomligheten och avsaknaden av varje uns av respekt för oss – vi som gnetar där nere i gräsrötterna.
Fortsätt bara med den vettlösa girigheten. Kanske hinner ni försvinna innan tappet av medlemmar kommer att självsanera den kyrka jag och många andra ännu tillhör. Fast hur länge är osäkert med dagens ledare och deras okän­s­lighet inför varje påpekande om allvaret i situationen.

Kom bara inte med det vanliga tugget om avundsjuka. Jag är inte det minsta avundsjuk på personer som har så dåligt omdöme, bara ledsen över att ingen tycks begripa att detta inte kan fortgå utan reaktioner från verklighetens folk.
Här skänker vi av våra blygsamma och strävsamt förvärvade inkomster medan topparna badar i floder av guld. Det känns meningslöst att lägga sin hundralapp i kollekten efter avslöjanden av ovanstående slag.

Evert Johansson
Brandstorp