När jag hörde att Fryshuskyrkan hade anställt en imam för sitt mångfaldsarbete bland ungdomar blev jag glad. Utan att närmare känna till bakgrunden tror jag att de som är engagerade i Fryshusets arbete har sett att en imams kunskaper kan kom­ma till användning i verksamheten. Jag tror att man har sett enskilda unga som behöver stöd, och att man har sökt ett sätt att få kontakt med dem för att hjälpa dem att utvecklas till byggare i stället för till destruktörer.

Nils Olof Ericsson tror i stället att imamen har blivit anställd för att förkunna diskriminering mot homosexuella. Jag förstår inte hur han resonerar, men han tycks tro att homofobi är en av islams grundpelare. Tyvärr verkar många framträdande muslimska ledare dela den uppfattningen, men det gör inte islam till en homofob religion och alla imamer till diskriminerare. Det finns gott om bokstavs-troende kristna som i bibelställen menar sig finna stöd för sitt fördömande av homosexualitet, och inom Svenska kyrkan har röster höjts för att avsäga sig vigselrätten för att slippa den förment kontroversiella frågan om samkönade äktenskap. Jag beklagar detta, men det får mig inte att betrakta kristendomen som en homofob religion.

Nils Olof Ericsson säger att det inte är ”vår uppgift att anställa förkunnare av andra religioner”. Begreppet förkunnelse kan täcka myck­et, men jag tror inte att Fryshusets verksamhet främst går ut på religiös förkunnelse, utan handlar om att se och ta ansvar för människor som inte känner sig sedda och älskade. Du ska kanske inte leta efter enskilda bibelställen, Nils Olof Ericsson, utan efter Gud i din nästas ansikte. Vill du absolut att jag rekommenderar dig en bibeltext så ta Johannesevangeliets oöverträffade inledningsord.

Camilla Frostell
Lyngby, Genarp