Hagman missförstod mina allitterationer

SLUTREPLIK

Jag som tyckte det var fyndigt – och lite självironiskt – att komplettera Hugos formulering ”docerande docenter” med ytterligare en allitteration, ”protesterande professor”. Hagmans tolkning av docent som skällsord har aldrig förespeglat mig och att det finns akademiska världar där det betyder ”någon som är lite för tråkig för att bli professor” hade jag ingen aning om! Min akademiska värld är EHS där titlar handlar om ansvar, och hierarkier har jag inte mycket till övers för.

Ja, min läsning kan uppfattas som extremt generös, och hellre det än motsatsen. Om vi människor läste och lyssnade generöst så skulle vi kunna mötas och lära av varann. Allt har sitt sammanhang och människan har sina skäl. Efter att ha fått tillgång till domkapitlets dokument styrks jag i denna hållning.

Hugos ursprungliga artikel publicerades i Sans med tanke på dess läsekrets. Sandahl bad domkapitlet pröva den, utan konkreta anklagelser. Hugos yttrande – som jag just fått läsa – förklarar tydligt vad han faktiskt menar, med en teologi och på ett språk som jag sett både biskopar och teologer använda. I min värld borde det räcka för att avfärda anmälan.

Ändå väljer domkapitlet att formulera ett ”gärningspåstående” som säger att Hugo brutit mot sina vigningslöften, inte står fast i kyrkans tro och skadat en prästs anseende. Kanske fungerar systemet så, jag vet inte. I så fall är det dysfunktionellt och att säga att domkapitlet inte tagit ställning blir en sanning med modifikation. Jag har full förståelse för att en människa inte vill infinna sig för att ge en muntlig förklaring inför en kombinerad åklagar- och domstolsmyndighet som inte verkar ha begripit innehållet i ett sådant yttrande.

Ja, Hugo uttryckte sig provokativt i Sans. En del människor gör så för att få igång ett samtal som gått i stå. Ibland fungerar det bra, ibland dåligt. Men det krävs ingen ”extremt generös läsning” för en dialog, det räcker med lite vanlig välvillig kontextuell läsning. Om vi vill förstå varann och komma någon vart, förstås. Jag tänker att det om något är poängen och kärnan.

Thomas Kazen