Herden bör bo hos fåren

Det är en omvälvande tid i Svenska kyrkan. Många församlingar och pastorat slås samman, kyrkans teologi, fastän det inte finns någon enhetlig sådan, är föremål för ständig debatt, kyrkohandboken revideras med åtföljande engagerade synpunkter, kända profiler i kyrkan framhäver vikten av interreligiösa samtal etc. ”Allt som är levande förändras” och naturligtvis blir förändringar alltid föremål för delade meningar.

Men ett mera nära och handgripligt ämne som prästens roll som herde tycks inte vara lika viktigt att dryfta. Trots att den, inte minst i vår oroliga tid med allsköns budskap om hur man lever ett lyckligt och meningsfullt liv, behöver lyftas fram och försvaras.

I Kyrkans Tidning nummer 7/16 finns ett reportage om prästgårdarnas förändrade roll. Prästgårdar görs om till församlingshem, prästgårdar säljs på den öppna marknaden, eftersom prästen inte vill bo i den, eller att den blivit för kostsam att underhålla eller för att församlingar slås samman och då behövs inte mer än en prästgård i den nya enheten, enligt Per Westerberg vid Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.

Personligen har jag förståelse för att kyrkan på olika sätt måste förhålla sig till samhällsförändringarna, leva med sin tid. Men vi får inte vara så anpassningsinriktade och så rationella att vi försummar den viktiga funktionen som prästen har som herde.

När man rekryterar till prästtjänster har jag ett intryck av att alltför många bara konstaterar att ”prästen inte vill bo i prästgården och inte heller bosätta sig i församlingen” av olika skäl. Frågade man församlingsmedlemmarna, skulle man med stor säkerhet få höra att ”självklart ska prästen bo om inte i prästgården så i varje fall i församlingen”.

Vid prästvigningen lovade den blivande prästen inför Gud, biskop och församling att i lära och liv vara en god herde för hjorden. Något som Jesus uppmanade Petrus till och aposteln Paulus undervisar om i breven. Bilden av prästen som herde är oslagbar! Den säger betydligt mer än att bara vara tjänsteman.

Jag tror inte på modellen att vara herde på distans! Måste inte en god herde leva med sina får? För mig är det besynnerligt att man anser sig kunna vara en ”god herde” när man nöjer sig med att, lite tillspetsat, gästa församlingen, det vill säga utför de prästerliga sysslorna utan att leva med fåren. Inte blir det heller naturligt för prästfamiljen att fira gudstjänst tillsammans. Vad sänder det för signaler?

Det är inte för inte som vi ”titulerar” den präst som leder kyrkans arbete lokalt för kyrkoherde. Vi vet att de flesta medlemmar bara kommer till kyrkan vid dop, bröllop och begravningar och då får möjlighet att träffa prästen. Hur skall prästen kunna vara herde för dessa om de inte har en chans att mötas utanför kyrkans väggar? I vardagen?

Avslutningsvis anser jag att kyrkoråden borde, som ett viktigt kriterium ha med prästens uttalade vilja/önskemål att bo med ”sina får”, för att erbjudas anställning – särskilt till kyrkoherdetjänsten.

Kjell Sehlberg

kyrkorådsledamot och tidigare kantor