Kairosdokumentet 11

Ingen ersättningsteologi

Annika Borg skriver i Kyrkans Tidning nummer 13/14 att Kairos­dokumentet ser staten Israels bildande som ett ”rasistiskt (= apartheid) åtskiljande sedan mer än sex decennier."

Men det angivna citatet ur dokumentet (sid 3) syftar inte på staten Israels bildande eller existens, utan på författarna till dokumentets erfarenheter och tolkning av sin egen historiska situation: ”Det som det palestinska folket möter av förtryck och fördrivning och lidande och uppenbart rasistiskt åtskiljande [= apartheid] sedan mer än sex decennier.” Detta feltolkade citat använder Borg sedan som ett belägg för att Kairosdokumentet innehåller ett synsätt ”som är vanligt i hatpropaganda mot judar”. Kairosdokumentets författare upplever sig utsatta för ett rasistiskt åtskiljande, alltså ifrågasätter de staten Israels existens, alltså idkar de hatpropaganda mot judar, tycks Borg mena.

Även följande historiebeskrivning i dokumentet (sid 11) gränsar till hatpropaganda mot judar enligt Borg: ”En oförrätt drabbade vår rätt när vi tvingades emigrera. Väst ville kompensera det som man begått mot judarnas rätt i Europas länder, men kompensationen sattes på vår räkning och drabbade vårt land. När man försökte rätta till ett förtryck åstadkom man ett nytt förtryck.” En mer rimlig tolkning är att texten bekräftar såväl judarnas som palestiniernas historiska lidande.

Den kanske mest uppenbart felaktiga tolkningen är när Annika Borg som ett belägg för Kairosdokumentets påstådda ersättningsteologi anför följande citat (sid 9): ”Vi tror att Guds ord är ett levande ord som kastar ett särskilt ljus över varje period i historien /…/. Därför är det inte tillåtligt att omvandla Guds ord till stelnade bokstäver som deformerar Guds kärlek och hans omsorg om folkens och individernas liv. Detta är miss­taget i fundamentalisternas skriftutläggningar som bringar oss död och förödelse, när de förstelnar Guds ord och överlämnar det från generation till generation som ett dött ord, som används som ett vapen i vår nuvarande historia och hindrar vår rätt i vårt land.”

Detta ska enligt Borg tolkas som att: ”Judendomen blir den mörka, stelnade, döda bokstav mot vilken kristendomen kontrasteras som ny, ljus och med levande ord”. Men de fundamentalistiska skriftutläggningar som Kairosdokumentet genomgående tar avstånd ifrån syftar ingenstans på judendomen! Det handlar om en viss typ av k r i s t e n teologi ”som försöker ge teologisk och skriftmässig legitimitet åt förtrycket av vår rätt” (sid 11). Det är den palestinska kyrkans upplevelse av att vara motarbetad och sviken av andra kristna i världen som här uttrycks, inte en antagonism mot judisk tro eller judar. Inte heller finns det belägg i texten för Borgs påstående att dokumentet hävdar de kristnas territoriella rätt till landet framför judarna. Tvärtom heter det (sid 10): ”Vi ser i ljuset av den heliga Skrifts läror att löftet om landet inte någonsin var ett tecken för ett politiskt program utan ett förebud för en universell allomfattande frälsning.”

Antisemitismen och dess teologiska bundsförvant ersättningsteologin är avskyvärda företeelser som det är en kristen plikt att bekämpa. Och kyrkans olika verksamheter, texter och ställningstaganden behöver ständigt utsättas för ideologikritisk granskning. Där har Annika Borg helt rätt. Men självklart går det att som i Kairosdokumentet framföra en teologiskt motiverad kritik av statens Israels politik utan att för den skull vara antisemit (se bara på den judiska bibelns profeter). På svaga grunder misskrediterar Borg dokumentet och gör den till något annat än vad det är: ett rop i nöd från kristna syskon efter rättfärdighet och fred mellan folken i det heliga landet.

De palestinska kyrkoledarna skriver (sid 20): ”Vårt budskap till judarna är: Fast vi har stridit och fortsätter att strida är vi i dag och i morgon i stånd att leva i kärlek tillsammans. Vi kan organisera vårt politiska liv, med alla dess komplexiteter, genom denna kärlekens logik och genom dess styrka, när ockupationen väl har upphört och rättvisan upprättats.” Är detta antisemitism? Och vidare (sid 22): ”Vår uppmaning till religiösa judar och muslimer är att staten må vara till för alla dess medborgare, byggd på respekt för religionen men också på jämställdhet och rättvisa och frihet och respekt för mångfald och inte på numerär eller religiös dominans.” Är detta ersättningsteologi? Knappast.

Stefan Klint
teol. dr
kyrkoherde i Ljungskile församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

Mer inom samma ämne