Den 18 december var en kylig dag. Vid halv elva ringde vi på hos slakteriet i Skara för ett möte med deras informations_ansvarige. En liten julblomma hade vi med oss som vi ville överlämna, samt en kopia av vårt djurteologiska manifest. Det blev ett kort men trevligt samtal där vi kom fram till att vi har mycket olika åsikter, men att det är viktigt att mötas och se på varandra med respekt.

Därefter gick vi ut och gjorde i ordning inför bönen. På en liten gräsplätt framför slakteribyggnaderna satte vi upp bilderna vi hade med oss; en på den lidande Kristus och några stycken som visade lidande människor och djur. En bit därifrån satte vi banderollen som vi tillverkat dagen till ära. På det röda tyget med silvriga stjärnor stod det ”Julefrid för alla – låt grisen leva”. En reporter från lokalradion kom och ville intervjua oss. Vi sa att vi först ville börja bönen. Ett par lokala djurvänner hade kommit, och vi fyra samlade oss framför bilderna.
  ”Jesus Kristus, du led för oss under ditt liv på jorden, och du är med alla som lider i dag. I ditt namn ber vi:
Vi ber för grisarna. Gud, du vet hur dom har det, att dom inte får vara ute, att dom aldrig får böka i jorden och leta efter mat på det sätt som dom är skapade till. Var dom nära, och hjälp oss människor att avstå från att äta deras kött, så att grisarna kan få leva för sin egen skull. Omvänd oss, du medlidandets Gud.”
  Bönen fortsatte. Ett par journalister till hade anlänt, de stod och lyssnade bredvid. Efter inledningen turades vi om att sitta i tystnad på liggunderlaget vid bilderna, och att prata med journalisterna. En timme senare var det bara vi fyra kvar. Stillheten lägrade sig. Då och då bröt vi tystnaden med en Taizésång eller en bibelvers.

Det var en stark upplevelse att be för grisarna och kossorna som just då kom till slakteriet, för dem som trängdes i lastbilarna, för dem som blev rädda av blodlukten, för dem vars liv togs under dessa timmar. På kvällen ringde en man till Klaus. Han ville inte säga sitt namn, men han undrade i upprörd ton hur man kunde komma på en så idiotisk idé; att be för grisar.
  Det finns många som hävdar att människan har rätt att utnyttja djuren, så länge det sker inom vissa gränser. Det är inte okej att sparka en höna för sitt höga nöjes skull, men däremot att exploatera och döda djur för att vi ska kunna konsumera animaliska produkter som kött, ägg och mjölk.

Den uppfattningen delar inte vi. Djuren existerar inte för människan. De har rätt att existera för sin egen skull. Det är ett synsätt som har stöd i de mystika traditionerna. Genom århundradena har mystiker i olika religioner upptäckt hur människor och djur lever sammanflätade i livets väv. Den amerikanske trappistmunken Thomas Merton (1915–68) skrev att alla levande varelser ”har del i varandra” och att alla är ”oupplösligt förenade med varandra”. Det är en insikt som omsatts i handling.

Den judiske mystikern Zusya av Annopol (död 1800) reste omkring och samlade in pengar för att kunna friköpa fångar. Vid en av dessa resor kom han till ett värdshus där han i ett av rummen såg en bur med fåglar. Gripen av medlidande sa han till sig själv: ”Se hur du sliter, Zusya. Du vandrar omkring för att frige fångar, men vilket frigivande skulle kunna vara större än att befria de här fåglarna från deras fängelse?”
  Han öppnade buren och fåglarna flög ut i friheten. När värds_husvärden förstod vad Zusya gjort blev han rasande: ”Idiot! Varför har du stulit mina fåglar? Jag betalade mycket för dem!” Zusya svarade: ”Har du inte ofta läst psalmistens ord, ’Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han har skapat’”.

I vår moderna djurindustri utsätts kännande varelser för stort lidande. Ett par exempel: alla griskultingar av hankön kastreras utan bedövning. Kultingarna skiljs från sin mamma när de endast är fyra veckor gamla, trots att grismammors naturliga beteende är att ha kultingarna nära sig i flera månader.
  Dessbättre behöver ingen av oss stödja detta. Vi behöver inte äta bacon och andra animaliska produkter. Det går att i vardagen praktisera vördnad för alla levande varelser. Att leva som vegetarian är ett sätt att föra den mystika omsorgstraditionen vidare.

Klaus Engell-Nielsen
konflikthanteringskonsult, Tidaholm

Annika Spalde
diakon, Tidaholm