Svenska teologiska institutet

Judaistik inte detsamma som judisk-kristna relationer

Göran Larsson, präst, docent
Svenska teologiska institutet i Jerusalem. Arkivbild. Foto: Marcus Gustafsson Universitetsbyggnaden i Lund. Arkivbild. Foto: Emil Langvad/TT

SLUTREPLIK. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det goda arbete som utförs inom judaistikprogrammet på CTR. Men judisk-kristna relationer innebär ett långsiktigt arbete som för kristna bör leda till självprövning och kanske ibland även till viss omprövning, menar Göran Larsson.

Som Stephan Borgehammar mycket riktigt påpekar, är fokus för min kritik i samtliga debattartiklar “Svenska kyrkans hantering av STI och dialogen med judendomen”. Denna hantering har tilldragit sig internationell kritik på högsta akademiska och kyrkliga nivå, som även spillt över på Svenska kyrkans samarbetspartner, Lunds universitet.

I en replik betecknar kyrkostyrelsen denna allvarliga kritik som något som “visar på STI:s stora betydelse” och förvandlar den därmed till sin motsats.

Det är i denna kontext jag nämner Lunds universitet, och jag har givetvis ingen anledning att ifrågasätta det goda arbete som utförs inom judaistikprogrammet på CTR, vilket jag personligen känner ganska väl, inte minst genom de båda lektorer som Borgehammar nämner. De har båda varit mina studenter under den tid då STI anordnade terminslånga kurser, och där både judaistik och kristen teologi i mötet med judisk tro och judiskt liv stod i centrum för verksamheten. För dem och många studenter genom åren blev deras studier vid STI en upptäcktsfärd som kom att fortsätta under år av tjänst inom kyrka, skola och akademi.

Vi behöver alltså minnas att judaistik i sig inte är detsamma som judisk-kristna relationer. Nedärvda stereotyper och tankemönster bemöts inte bara med kunskaper. Judisk-kristna relationer innebär ett långsiktigt arbete som för kristna bör leda till självprövning och kanske ibland även till viss omprövning av exempelvis hermeneutik, kristologi, ecklesiologi och eskatologi.

Mina debattartiklar har därför inte främst handlat om vilka kurser som ges på STI av olika aktörer, utan om på vilket sätt Svenska kyrkan använder STI så att dess verksamhet leder till en teologisk bearbetning som även kommer kyrkan till del här hemma. Vilka prioriteringar görs? Hur följs STI:s studier och olika aktiviteter upp i Sverige? Stämmer det verkligen att STI är ”en plats där Svenska kyrkan utvecklas och fördjupas i frågan om kristnas möte med människor av annan tro, särskilt mötet med judendomen”, vilket kyrkostyrelsen försäkrar?

De kritiska frågor jag ställt i mina artiklar delar jag med många. Hur svaret blir får framtiden utvisa, och det svaret avgörs inte av CTR utan av Svenska kyrkans ledning. Må ord och handling bli ett!

Göran Larsson

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne