Kan samtal om tro föras på debattens villkor?

Tack! Dogmer är bara ett av många verktyg vi som kristna har för att närma oss Gud. Två andra är sakramenten och tystnaden.

Anders: "Dogmer är bara ett av många verktyg vi som kristna har för att närma oss Gud. Två andra är sakramenten och tystnaden." Och i just din ordning! Dogmen -> Sakramentet -> Var tyst och ta bara emot det! :)

Som orientalisk-ortodox menar jag att dogmerna behövs, men inga nya efter konciliet i Efesos år 431. Dogmerna behövs som riktmärkenmen måste kombineras med liv, goda gärningar från ett rent hjärta. Vi är alla syndare som dagligen behöver omvändelse.

Ett samtal om tro där varje utgångspunkt förutsätts vara en del av vittnesbördet om Kristus kan ju leda precis vart som helst. Vad vill kyrkan ha i kristen tro och vad vill den inte ha? Den frågan måste väl ändå besvaras på något sätt, eller?

Plattityder för ingenting vidare. Jag undrar om Christian Sandblom själv förstått vad Hammar och Jackelen försöker säga. En nu traditionell svensk filosofi (logisk empirism) har länge avvisat den nya fysiken. Om ÄB-vännerna vore bestämda av filosofi så skulle de vara strängare i sina definitioner. Det svängde först under 70-80-talet i Sverige. Det var nog inte en händelse att det var den med tyskt påbrå som för annan europé (Werner Jeanrond) la fram en sådan avhandling i Lund. Att stämpla talet som religiöst fråntar mig inte från ett begriplighetskrav i det vi säger, annars blir samtalet helt meningslöst. Just i trons samtal blir det extra viktigt att klargöra vad som hör till trons sanning och vad som inte gör det. Gråskalan är naturligtvis stor men utan gräns blir det heller ingen kärna.

Samtal om tro utifrån olika ståndpunkter... ja, så länge den inte är konservativ! #ironi

Kyrkans samtal om tro kan inte reduceras till känslor eller subjektiva uppfattningar och upplevelser. Man må också betänka att hela denna debatt tog sin utgångspunkt i att Jackelén sade "den som tolkar jungfrufödelsen biologiskt har missat hela poängen", ett uttalande hon inte har förklarat och än mindre backat från. Svenska kyrkan har sina bekännelseskrifter och det är skam att det i biskopskollegiet nu närmast är en tävling i vem som kan avvika mest utan att bli avsatt. En tävling som KG Hammar inledde och vann mot ansvarsnämnden...

Jag begriper inte att det största med Jesu födelse skulle vara att Gud valde att klyva ett ägg utan spermie. Redan i småskolan förundrades jag också över att inte alla evangelisterna fann detta värt att nämna. Men huvudpoängen med att redovisa evangeliet ur 4 perspektiv måste väl nästan vara att vi som mottagare har lättare att ta in budskapet när det innehåller avvikelser och att evangelisterna är av olika personlighetstyper, som alla vill ge oss den sannaste berättelsen ur sin egen personliga erfarenhet? Alla har rätt om den egna tolkningen ger en varm Gudsrelation. Skulle nån annan ha fel är det inget som berör min tolkning. Debatten drivs, förhoppningsvis, av oro för att "de andra" som söker blir anvisade ickefungerande vägar. Däremot skulle en andlig dialog kunna föras med lyssnande och nyfikenhet. "Hur kan det där funka för dig? Hur gick det till?"

Mig veterligt sa inte biskop Antje att man får inte tro bokstavligt som medlem och hans eller hennes likasinnade. Den missade poängen är det är möjligt att närma sig frågan om avelsen från en annan synvinkel. Och att detta måste vara tillåtet att samtala om. Vi borde rymmas runt samma bord i samma kyrka. Jag är tacksam för den attityden. Om inte den öppningen finns så är jag väl en heretiker som någon i avsaknaden av ett hyggligt samtalsklimat har kallat mig. Är jag en heretiker medlem?

Sten, ingen har sagt att jungfrufödelsen är det största med Jesu födelse. Inte ens de konservativaste brukar framhålla jungfrufödelsen mer än några gånger under kyrkoåret. Men frågan är ju: är det SANT att Gud blev människa utan karlsloks medverkan? Eller är det ett antikt sätt att helt enkelt påstå att Jesus var en ovanligt stor människa? För somliga, inkl. ärkebiskopen electa, krävs det att 3 av 4 (eller 4 av 4?) evangelister framställer en sak för att den ska vara otvetydigt sant. Ett i kyrkohistorien hittills helt okänt kriterium. Vi har som lutheraner ifrågasatt romerska dogmer som Marie himmelsfärd eller obefläckade avlelse utifrån att de INTE ALLS omnämns i Skriften. Men att något som Skriften återger som historisk sanning (jfr Luk. 1:1-5), dessutom på två olika ställen, och som övriga skrifter inte i något avseende motsäger, på något enda litet sätt skulle vara tvivelaktigt - ja, det har inte funnits på kartan. Att även män kan föda barn är den nya queergnostiska doktrinen, som nuvarande ärkebiskopen bekänt sej till, liksom alla medborgare i vårt land som inte vill ha s.k. "tvångssteriliseringar". Alltmedan läran om jungfrufödelsen ifrågasätts eller anses oviktig.