Klockringning och böneutrop är inte en kommunal ordningsfråga

I en debattartikel betitlad ”Klockringning en del av kulturarvet” i Kyrkans Tidning belyser Elisabet Berggård en massa tillfällen när det rings i kyrkklockorna i Sverige och har ringts i kyrkklockorna.

Men den i övrigt intressanta artikeln slutar i en märklig antiklimax: ”Det är polisens uppgift att  bedöma om ljud är störande i offentliga rummet”. Så har man hux flux gjort klockringning och därmed böneutrop till en kommunal ordningsfråga som enbart handlar om decibel.

Men det är ju inte så enkelt. Det är ju vad det är för budskap som böneutropet eller klockringningen utgör som egentligen är det viktiga, och det bedömer inte polisen. Då går det inte att jämföra klockringning och böneutrop.

Det senare är en uppmaning till tro och en proklamation om att Muhammeds religion är den enda sanna. Klockringning är inga ord utan just – ljud.

I okunniga kommunalstyrelser är det få som kan arabiska och okunnigheten är stor vad egentligen böneutropet innehåller. På något sätt tänker man sig att det är en sorts klockringning fast med ord kanske. Och så godkänner man böneutrop. Alla vill ju undvika rasiststämpeln.

Jag kan inte förstår annat att det strider mot religionsfriheten att tillåta böneutrop på offentliga platser om man anser att religionsfrihet också innebär frihet från religion. För på gator och torg kan ingen komma undan budskapet om Allah och hans profet.

När barnen kommer på skolavslutning i kyrkan är det absolut förbjudet för prästen att vare sig be eller välsigna (vad ska hen göra där egentligen?). Men en uppmaning i högtalare över hela nejden om islam och Allah är uppenbarligen inget som helst problem.

En annan sak är hur snabbt och villigt vi i svenska samhället låter hederskulturer, klanvälde få fäste här. Ingen vill ju reagera, då kan man få röda rasistkorset.

Kanske inte så få av våra nya svenskar inte är så intresserade av att höra islams proklamation om herravälde här i det nya landet. De kanske har dåliga erfarenheter av just den muslimska kulturen. Bor man i ett socioekonomiskt utsatt område med regler och kultur precis som hemma och dessutom böneutrop varenda dag kanske någon funderar på vad egentligen som skiljer Sverige från hemlandet.