Kopimistsamfundets oförenliga uppdrag

Men så är inte fallet, framhåller samfundets missionsföreståndare Isak Gerson i en intervju i Uppsalatidningen nr 2/12. En reaktion på kammarkollegiets beslut fanns i Kyrkans Tidning nummer 2/12.
 
Som enskild medlem och i egenskap av revisor för Kristna studentrörelsens i Sverige (Kriss) lokalavdelning i Uppsala, Unitas, vill jag ifrågasätta om man som företrädare för en kristen studentförening kan omfatta vilka andra livsåskådningar som helst och om man samtidigt kan vara medlem i två trossamfund vars bekännelse står i strid med varandra. Isak Gerson är invald i Kriss riksstyrelse som kassör. Som styrelsemedlem fungerar han som en av föreningens företrädare och ansikte utåt och bör också stå upp för de värden som Kriss omfattar.
 Av Kriss' stadgar,paragraf 3, framgår att ”Kristna studentrörelsen i Sverige har, i förvissningen om Kristi närvaro i mötet mellan människor, till uppgift att bland studenter gestalta Kristus genom att aktualisera kristen tro och livsåskådning, […] verka för Kristi kyrkas synliga enhet och stimulera till ansvar i samhället.”Jag förutsätter att Gerson ställer sig bakom stadgarna.
 
Kopimistsamfundet menar att kristendomen är ett föredömligt exempel på vad man vill värna om, kopiering, men samfundets blogg (2012-01-10) låter oss också veta att ”Kopimistsamfundet tror inte på gudar och övernaturliga krafter” –  beskedet ger inget utrymme för tolkning. Gud existerar inte.
 På Kopimistsamfundets hemsida framgår att missionsföreståndarens uppgift är att vara samfundets andliga ledare och främsta företrädare. Missionsföreståndaren har i uppgift att verka för att andra skall anta en kopimistisk livsåskådning och värdegrund. Samfundet meddelar också att man avser ansöka om vigselrätt. Som företrädare för Kriss är Gersons uppgift istället, som framgår av stadgarna, att främja en kristen livsåskådning och att vara en kristen röst i samhällsdebatten.
 Det står klart att de båda uppdragen är oförenliga med varandra. Å ena sidan hävdar Gerson alltså tron på Gud och å andra sidan avvisar han Guds existens. Inte ens en duplicering av Gersons person skulle kunna utradera dessa oförenliga sidor.
 
Från riksstyrelsens håll har framhållits att var och en är fri att efter eget samvete driva de frågor man anser viktiga. Frågan är hur man med rent samvete kan sitta på två oförenliga stolar där den ena verkar för en kristen livsåskådning och den andra snarast innebär ett motarbetande av kyrkan och Kristus. En företrädare för en kristen studentförening kan enligt min mening inte samtidigt vara missionsföreståndare för ett trossamfund som förnekar Guds existens.