Det finns ingen anledning att minska på antalet kreatur, snarare att öka dessa, för klimatets skull, skriver agronomie doktor Kerstin Ebbersten.
Människorna har levt i symbios med idisslare, kor, får, getter, sedan förbiblisk tid. Dessa har bidragit till att skapa och bevara markens mull som utgör grunden för odling av växter.
Idisslarna omvandlar organiskt material med lågt näringsvärde (gräs mm, mest cellulosa) till högvärdiga livsmedel (mjölk, kött). Vommen med dess mikroorganismer utgör en biologisk fabrik för en energieffektiv omvandling vid låg temperatur. Energi till vommens bakterier erhålls bla från metan.
Mjölk och kött kan ätas utan att kokas (mjölk, fil, ost mm). Kött kan torkas, gravas, saltas, eller ätas direkt. Därutöver erhålls hudar, horn och ben från slaktade djur.
Djurprotein innehåller alla essentiella aminosyror i stor mängd, vilket växter inte gör. Leguminoser (ärter, linser, bönor) har mycket protein men inte av tillräcklig kvalitet utan en komplettering med kött, ägg. Fett från idisslare innehåller mycket omega-3.
Vid odling av grödor till moget frö (bönor, korn, majs osv) krävs fertil mark, det vill säga matjord med mull, som håller näring och vatten. Det är emellertid osäkert/svårt att odla grödor i arida (torra) områden. Kreaturen kan även nyttiggöra sig av omogen gröda som inte kan användas som människoföda.
Att plöja marken innebär att den för grödan viktiga mullen hastigt nedbryts varvid koldioxid frigörs. Gräsmarker som ej plöjs är emellertid mycket effektiva att binda in kol i marken till mull. Plöjning kräver också mycket energi. Växtodling förutsätter även tillgång till moget utsäde.
Odlingsbar mark finns inte att köpa för afrikanska bönder. Och, odlingsbar blir mark först när träd/busk/gräsbevuxen mark, tillsammans med kreatur, förkovrats genom mullbildning.
Det ingår i projektet att lära odling av mark och skötsel av djur. I utbildningen ingår också att lära sig hushålla med vatten och odlingsmark genom adekvata odlingsmetoder. Exempel på detta är ”agroforestry”; träd som planteras på åkrar och fält tillför marken mull, ger skugga som skyddar mot uttorkning och förhindrar erosion. Kött och mjölkproduktion är inte en stor källa till ”klimathotet”. Livsmedel från idisslare är dietiskt gynnsamma för människor. Det finns ingen anledning att minska på antalet kreatur, snarare att öka dessa, jämte familjeplanering, för markens och klimatets skull.
Att kött- och mjölkproduktion skulle bidra till klimathotet är en myt, som sprids av människor som saknar relevanta kunskaper.
Kerstin Ebbersten
agronomie doktor
LÄGG TILL NY KOMMENTAR