”Anglikaner närmar sig påven” refererar Kyrkans Tidning 19 februari och syftar på den anglikansk-katolska kommissionen som undersöker förslaget om konservativa anglikaner ska kunna återförenas med den katolska kyrkan vid den nu hotande kyrkosplittringen inom anglikanska kyrkan.
   Påven tycks beredd att med öppna famnen ta emot alla de anglikaner som värjer sig mot kvinnliga präster och att homosexuella ska få utöva sin sexualitet med kyrkans välsignelse. För snart 500 år sedan, 1533, exkommunicerades Henrik VIII av på­ven Clemens VII då han vägrade att finna sig i att ej få gifta om sig med Anna Boleyn. Kung Henrik ”öppnade eget”. Detta ska ses mot bakgrund av att det gick till si och så med både det ena och andra bland dåtidens mäktiga påvar.

Kyrkan är en – Kristi kropp. Den består av alla döpta. Kyrkan är inte splittrad. Det är vi kristna som är splittrade. Därför är splittring och återförening inte möjligt annat än i mänskliga termer av makt, kontroll och grupp­­identitet. Det är beklagligt om Anglikanska kyrkan splittras. Det är en lättnad om de som eventuellt lämnar går till Rom i” stället för att "öppna eget”. Men vart ska de ta vägen den dagen katolska kyrkan officiellt får kvinnliga präster och inser att homosexuell kärlek inte är mindre kärlek än heterosexuell kärlek? Och den dagen kommer!
  De skyttegravar mellan kristna som grävdes under reformationen är i dag nästan osynliga för blotta ögat, det vill säga vanliga kristna. Det krävs teologiska experter för att urskilja fördjupningarna i terrängen. Då är det sorgligt att se med vilken iver kristna bröder och systrar gräver nya befästningslinjer tvärs över spåren av de gamla. Till glädje för vem?

Irène Nordgren
socionom/leg psykoterapeut

Gert Gelotte
journalist