I samband med 850-årsjubileet av ärkesätet i Uppsala har 11 romersk-katolska teologer protesterat och menat att Svenska kyrkan tar monopol på historien (Dagen 2014-09-10). Martin Lembke (Kyrkans Tidning 2014-10-08) fortsätter på den romersk-katolska linjen.
Jag förstår de romersk-katolska forskarnas protest, då Svenska kyrkans sätt att beskriva är monopolistisk. Dessutom kan man undra om det finns någon succession kvar när den sista personen i kedjan är så otydlig om central kristen tro. Samtidigt fokuserar den romersk-katolska beskrivningen alltför mycket på att påven i Rom inte längre fick godkänna vem som vigdes till biskop.
Men vems är kyrkan? Det grekiska ordet bakom ”kyrka” är hä kyriakä, ”det som är Herrens”. Detta är det unika med kyrkan, inte vilken jurisdiktion som råder.
För även de romersk-katolska forskarna gör fel när de beskriver en historia som är långt mer komplex. Ansgars mission började 829, innan kyrkan splittrades i öst- och västkyrka 1054 - den första svenska missionen skedde alltså från en enad kyrka. Sverige hade också intensiva kontakter med Kiev och att den svenska prinsessan Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter, blev östkyrkligt helgon, Anna av Novgorod. Den senare historien är heller inte entydig och det är svårt att hävda endera den romersk-katolska kyrkan eller den reformerade kyrkan. Krig, politik och ambitioner att ena riket med kyrkan som stöd var faktorer vid tillsättandet av ärkebiskop Stefan 1164. Också i dag är Svenska kyrkan hårt politiskt styrd.
Med andra ord: ska vi prata historia så måste vi vara beredda av lägga alla fakta på bordet och inte hemfalla åt vare sig romersk-katolsk eller svenskkyrklig triumfalism.
Den enda framkomliga vägen är att låta kyrka vara just kyrka: den som tillhör Herren. Och då är det inte viktigast vilken logotype de som bar fram Guds ord och förmedlade Guds kärlek hade. Nåden kom ändå inte från dem utan genom dem.
Det är därför både andligt och ekumeniskt kontraproduktivt att svenska eller romersk-katolska kyrkan vill ha monopol på kristen historia i Sverige. De som tar emot evangeliet om Kristus inlemmades och inlemmas genom tro, dop och bekännelse in i samma Kristi kropp, Kristi kyrka, som Ansgar, Ingegerd (Anna av Novgorod), Olaus Petri, Henric Schartau, Hanna Ouchterlony, Lewi Pethrus och ett oändligt antal som vi inte vet namnet på, tillhörde. Vi bör därför alla akta oss för triumfalistisk historierevision med syfte att vinna kampen om historieskrivningen. Inte genom arrogant hävdande av de egna privilegierna utan genom gemensam vision för Guds ord till Sverige kan landet i god mening förbli och i ökande grad bli ett kristet land.
Anders Gerdmar
docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet
och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR