Kåre Olssons, kyrkofullmäktiges ordförande i Orsa, debattartikel är inspirerande.
Han skriver i Kyrkans Tidning 17/07 om den ”ångest och osäkerhet kring livet självt” som kunskapen om den pågående klimatförändringen väcker. Det handlar inte endast om ”en vilja att bete sig miljövänligt” utan vad som behövs är ”en existentiell helomvändning” och på den punkten känner sig Kåre – och antagligen även andra – svikna av kyrkorna.

Vi kan bara hålla med Kåre Olsson om att Svenska kyrkan inte ännu på något genomgripande sätt tagit itu med de djupare frågorna som ryms i diskussionerna om klimat och hållbar utveckling. Det blir ofta ”praktikaliteter” som rör resande och uppvärmning av fastigheter etcetera. Att handla och konsumera mer miljövänligt är oerhört viktigt, men vi har skyggat inför det. Frågan kvarstår hur vi ska förstå oss själva som en del av en större helhet.
Klimatförändringarna ställer oss ju bland annat inför frågan vad det är för skapelse, som är mäktig att hota livets – inklusive sitt eget livs – möjligheter. Vilka är vi som är så mäktiga, att vi kan få isberg att smälta, orkaner att uppstå, berg att erodera och medeltemperaturen att snabbt ändras? Är vi inordnade i ett större sammanhang, som vi har glömt, ignorerat,trängt bort? Och hur ska vi förstå dessa större sammanhang och oss själva som en inordnad och kanske till och med underordnad varelse? I kosmos, i ekologiska system, i mänsk­ligheten, i Gud.
Att människan är insatt i ett större sammanhang än hon själv kan överskåda, att hon är en del av skapelsen – av ekologiska system, av mänskligheten – och att hon har en särskild uppgift bland skapade varelser är en grundläggande insikt i kristendomen. Denna insikt – tro – ska formuleras och levas i just vår tid. Det kräver en teologi som förmår hålla samman existentiella frågor med globala strukturer och som förmår uttrycka det på ett språk som når människan i vardagen.

På nationell nivå i Svenska kyrkan arbetar vi med detta på olika sätt. I det nya studiematerialet Skapelsetid, som vi gjort tillsammans med Sensus, finns de teologiska frågorna med. I samband med ett flertal arrangemang på stifts- och församlingsnivå om klimatfrågorna har existentiella samtal uppstått spontant. Det finns dock behov av mer genomtänkta arbetsmodeller. Därför ska vi under 2007 tillsammans med några stift ta fram verktyg för församlingarnas arbete med ”Livsstil för hållbar utveckling”, som handlar om sambanden mellan vardagsliv, globala överlevnadsfrågor och existentiella villkor. I det arbetet söker vi ett ”språk”, som inte bara är ord utan ett sätt att leva, där diskrepansen mellan vad vi säger och vad vi gör är så liten som möjlig.

Med detta som utgångspunkt skulle Svenska kyrkan med alla sina församlingslokaler över hela Sverige kunna vara platsen där detta får växa, en mötesplats för tusentals samtal. Vi vet att detta redan sker och betyder mycket på lokala platser i Sverige. Kåre Olsson ska ha tack för att han inspirerar till att förstärka detta arbete.

Karin Dalila Åkerlund, kyrkokansliet
Henrik Grape, kyrkokansliet