Låt biskoparna styra Svenska kyrkan

Nej till Sverigedemokraterna, SD, för att deras värderingar och människosyn inte stämmer med kyrkans. Det skulle bli en katastrof för kyrkan och sannolikt en kollaps. Men ändå skulle det kunna bli en reell verklighet med den ordning för hur Svenska kyrkan ska ledas som finns i dag.

Hotet från SD som styrande i Svenska kyrkan sätter fingret på vad som är problemet med dagens ordning, val av lekmän med mer eller mindre starka kopplingar till samhällspolitiken eller andra intressen än kyrkans. Deras agenda och kyrkans agenda är inte alltid i fas, så även med andra nomineringsgrupper än SD.

Jag tycker det är dags att låta biskoparna ta över kyrkomötets roll och uppgifter. Tyvärr finns det mig veterligen inga nomineringsgrupper som är inne på den linjen. De vill förstås själva finnas kvar vid maktens grytor.

Jag inser att det i dagsläget är en udda och kanske extrem åsikt, men med ett historiskt perspektiv är det inte på något sätt unikt, extremt eller radikalt. Biskoparna har varit de som lett kyrkan under en betydligt längre tidsperiod än den period som kyrkomötet varit styrande i Sverige. Men hur går det med demokratin i Svenska kyrkan då frågar sig den orolige?

Men jag tänker att det är, eller borde vara, stor skillnad mellan hur samhället styrs och hur kyrkan styrs. Det är så olika strukturer och syften men p.g.a. statskyrkoepoken har samhällets sätt att styras införlivats i vår kyrka och tas idag mer eller mindre för givet. Jag tycker det dags att kasta loss även från denna statskyrkorelikt.

I en levande kyrka bubblar det av idéer på alla nivåer och det bör förstås även med en ny ordning finnas system och ordningar för att de idéerna får utrymme och blir beaktande av den styrande biskopsgemenskapen.

Kyrkan har en skatt (evangeliet beskrivet i vår bibel) från 2000 år tillbaka i tiden att förvalta och utveckla. Ett uppdrag som kräver goda kunskaper om kyrkans historia, exegetik och teologi och handfasta insikter om vad kyrkan gör i dagsläget. Tyvärr så lever inte det folkvalda styret på riksnivå upp till de kraven och det är inget man kan förvänta sig heller.

De har många andra goda kvalifikationer och bör också fortsättningsvis ha ett starkt inflytande, inte minst på det lokala planet.

Prästerna har genom sin vigning ett uppdrag att ta ett särskilt ansvar för kyrkans ledning och de (inte minst biskoparna) har gedigen kunskap inom de områden som krävs. Därför borde biskoparna också utgöra den naturliga högsta ledningsgemenskapen för vår kyrka (igen).