Bertil Dovelius, präst i Gottsunda församling, anser i Kyrkans Tidning 21/07, att ”det känns outhärdligt” att bevittna den omorganisation som nu är i gång inom området mission och diakoni.

Dovelius anser vidare i sin artikel, att processen gått alldeles för fort, den startade enligt Dovelius 1990 och har dessutom ett uppifrånperspektiv, i stället för ett nedifrånperspektiv. Det vill säga, var finns gräsrötterna i den här processen?
Undertecknad gräsrot som tidigare varit ordförande för Rådet för mission i Härnösands stift, tillhör de många i vårt stift som under många år insett att en omorganisation inom kyrkans internationella arbete är ett absolut måste. Jag och vi har grundat våra insikter i följande verkligheter:

För det första är Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen administrativa konstruktioner. Insamlingarna har fokuserat på organisationerna och inte på själva görandet. Det är ute i fält som projekten formas, inte i en administrativ konstruktion i Uppsala. Det här har lett till en minskad acceptens hos givarna. Man har i stället föredragit andra organisationer, där resultaten av givandet blivit betydligt tydligare.

 För egen del har jag gått omkring och trott, att Lutherhjälpen är en känd kyrklig biståndsorganisation. En undersökning av sven­ska biståndsorganisationer visar emellertid på raka motsatsen. Lutherhjälpen ligger på en 17:e plats i den rankningen, vilket inte kan accepteras!
För det andra blev det mycket tydligt under mina år i missionens tjänst i Moçambique, att mission och diakoni aldrig riktigt går att renodla. ”Mitt projekt” startade som ett missionsuppdrag, men övergick ganska snabbt till att bli ett diakonalt sådant.
Projekten/uppdragen växlar över tid. Det som ena dagen är att betrakta som mission, kan nästkommande dag vara dia­koni, eller tvärtom.

Mot bakgrund av bland annat ovanstående fakta, har många i Härnösands stift insett betydelsen av förändringar av Svenska kyrkans internationella arbete. Dock anser vi att förändringsarbetet tagit onödigt lång tid. Bertil Dovelius menar till och med att starten av dessa nödvändiga förändringar härrör från tidigt 1990-tal. Är detta sant, är det knappast någon som kan hävda att förändringsarbetet gått för fort.
Efter den så kallade ”framtidsdagen” i Uppsala våren 2006, reste vi som representerade Lutherhjälpen och missionen i Härnösands stift hem, för att genast påbörja vårt lokala förändringsarbete. Vi tog ”framtidsdagen” på största allvar! Äntligen var ”makthavarna i Kyrkans hus” i fas med oss i Härnösands stift. Ett långt påverkansarbete från bland annat oss i Härnösands stift hade tydligen gett resultat!

I dag har vi avvecklat Rådet för mission och Rådet för ombudsmannaföreningen Lutherhjälpen i vårt stift, och bildat Skruv (H) – Svenska kyrkans arbete för rättvisa och utveckling i världen (i Härnösands stift). Det är en god början och vi ser med stor optimism på framtiden. Nu ska vi samla pengar till görandet och inte till administrativa konstruktioner. Det känns spännande!

Christer Siwertsson
Ordförande för Skruv (H)