Om Svenska kyrkan lyckas med sitt missionsarbete kommer vi i framtiden få se många fler vuxendop än vad som nu är fallet.
Jesus talade om lärande och döpande i samma mening, så det behöver ju inte vara 14 års mellanrum. Dop när människan har kommit en bit på väg i livet, och har sett lite olika sidor, kanske inte är så dumt. Då kan dopritualet få en lite annan utformning, även om man kanske inte behöver ta i exakt så mycket som Johannes vid Jordan. Det känns som vi fastnat allt för mycket i ett bebistänkande, även om detta har varit startskottet i debatten om huruvida arvsynden är en filosofisk/teologisk förklaring till människans problem eller om den är en fysiologisk realitet i det nyfödda barnets kropp.
Jag tror många kristna föräldrar skulle kunna tänka sig en välsignelseakt för sitt barn, där de får Guds löfte om nåd och beskydd under dess uppväxt, och att kyrkan å sin sida lovar att erbjuda verksamhet och gudstjänster anpassade för olika åldrar och på tider som passar familjen. I denna stund skrivs barnet in som medlem, och kan sedan konfirmera sitt medlemskap det år frågan känns viktig. Konfirmandåldern bör nog förlängas avsevärt och växa ihop med föräldragrupper och bibelstudium för äldre. Jag glömmer aldrig ett konfirmanddop för några år sedan.
Prästen ville bara säga något till familj och kompisar medan den 14-åriga stod finklädd vid funten. Det blev en liten konstpaus, men då sa den otåliga flickan högt: Ja, men döp mig då!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR