Vi ser en ökning av ohälsa, rotlöshet och identitetsförvirring vilket yttrar sig på många olika sätt. Och då Svenska kyrkan alltmer sviker de kristna idealen till fördel för populism, känner många därför inte längre igen sig. Kyrkan blir ointressant.

Då det nu vuxit fram ett parti ur folkdjupet som vill ha en förändring och en återgång till kristendomen i vårt land reagerar Mikael Mogren kraftigt. Jag blir bestört då jag läser hans krönika den 3 juli där han i klartext föraktar den svenska traditionen med fria val och respekten för folkviljan. Han anser nämligen att demokratin måste omförhandlas vid behov i takt med att sverigedemokraterna blir ett allt större parti. Kyrkovalet ligger ett år före riksdagsvalet. Det sätt Svenska kyrkan bemöter sverigedemokraterna på kan därmed ge modeller för det stora riksdagsvalet, menar han.

I och med detta avslöjas en förvriden syn på demokrati som inte går i takt med den allmänna rättskänslan. Varför skulle krönikörens drömsamhälle stanna med att kyrkomötet i fortsättningen ska utestänga sverigedemokraterna från utskotten? Hur långt vill han gå i föraktet för folkviljan? Det är just detta, som Mikael Mogren försvarar, som gör att människor tappar förtroendet för kyrkan.
Vi borde i stället arbeta tillsammans för att återge förtroendet för kristendomen och bli trovärdiga vårt uppdrag. Jag måste därmed erkänna mig besviken på Mikael Mo-gren som jag tidigare uppfattat som en sympatisk person. Men jag är tacksam över dennes krönika då nu hans eget skinn blivit blottat i ömsandet. Jag ser och jag ryser.

Margareta Sandstedt, sverigedemokraterna ledamot i kyrkomötet