I vår kyrka verkar starka krafter för att mässa ska firas vid varje huvudgudstjänst. En avgående biskop sade i en intervju att han drömmer om att varje gudstjänst i framtiden skall vara mässa.
Detta pågår allt medan gudstjänstdeltagarna i våra kyrkor blir färre. Kvar blir en liten minskande kärna. Kommer ett dopfölje eller sorgehus till gudstjänster blir det just ett besök, knappast mer.
Gudstjänstdeltagarna blir allt färre och genom alla utträden tappar kyrkan oavbrutet kontakten med svenskarna. Vår kyrka marginaliseras allt mer.
Jag tror att fixeringen vid söndaglig mässa är olycklig. Den känsliga frågan om vår kyrkliga verksamhet borde ställas: Gudstjänsten, för vem?
Varje församlingen borde ha pärlband av utåtriktade temagudstjänster där fokus riktades mot människors tvivel, frågor och vägledning för sin andliga längtan, gudstjänster som riktas mot människor utanför den
snäva kyrkliga innegruppen!
Temagudstjänsterna kunde bli alla de aktivas gemensamma angelägenhet. Dagens firningsämne kunde få vara utgångspunkten för en levande och tankeväckande gudstjänst.
Präster, pedagoger, musiker borde vara entrepenörer och fånga in personer som vill vara aktiva, lyhörda för människors frågor och andlighet och tillsammans skapa en gudstjänstens tankesmedja. Och gudstjänsterna borde öppnas för nya musikformer!
Jag älskar högmässan, men högmässgudstjänsten är ett smycke med stora utvecklingsmöjligheter. Men den söndagliga mässan är ett stort misstag och oftast på tok för lång. Nattvarden upplevs ofta som ett tillägg och ett långt sådant.
Vår kyrka behöver alternativa gudstjänster, missionerande gudstjänster, temagudstjänster då trösklarna sänks och gudstjänsten fylls med flödande engagemang med syfte att nå människor som aldrig skulle sätta sin fot i kyrkan.
Bertil Dovelius
LÄGG TILL NY KOMMENTAR