Kanske kan vi komma ett steg närmare svaret om Eskil Franck får som han vill. Den här veckan tar han över rodret för Forum för levande historia. Som överintendent ska han leda arbetet att sprida kunskap om illdåd under nazismen och kommunistiska regimer. Med den tydliga målsättningen att väcka diskussion och reflektion kring människors lika värde, demokrati och tolerans.

Med ett förflutet som präst och under flera år ansvarig för präst­utbildningen i Uppsala är Eskil Franck välkänd för många. Under nio år var han också rektor vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Nu har han i uppdrag att granska kommunismen, med fokus på regimerna i forna Sovjetunion, Kina och Kambodja under åren 1917–1989.
”De mekanismer, som lett till att regimer handlat på ett groteskt och omänskligt sätt, vill vi göra synliga och förnimbara och vi hoppas att det ska stämma till eftertanke och reflektion.” skriver Eskil Franck på Brännpunkt i Svenska Dagbladet (2 september 2007).
Men de mekanismer som Eskil Franck beskriver återfinns inte bara inom nazismen och kommunismen. Det visar historien med förfärande tydlighet. Gång på gång har människor begått de mest omänskliga övergrepp mot andra människor. Ibland av ren och oförställd maktambition, andra gånger i namn av religion, ideologi eller nationalism.

Det förrädiska med ondska är att den alltid är lätt att se hos andra. Eller i historiens backspegel. Men vill vi påverka framtiden måste vi ha förmågan att vända den skärskådande och kritiska blicken också mot oss själva och vår samtid.
Därmed inte sagt att alla tider och alla system har samma benägenhet att hemfalla åt det groteska och omänskliga. Det vore en farlig förenkling.
Men riskerna finns alltid där. Inte minst därför att illdåden sällan återkommer i samma skepnad. Morgondagens hot ser med största sannolikhet annorlunda ut än gårdagens. Dessutom finns en risk att vi i jakten på ondskan utmålar andra som onda. Avhumaniserar dem. Och därmed gör övergreppen möjliga igen.

Eskil Francks uttalade ambition är att kunskapen ska förhindra en återupprepning.
Det är en god början. Men riktigt verkningsfullt blir det först om vi andra gör vår hemläxa.

Dag Tuvelius