Religionsfriheten är inte förhandlingsbar

Brith Aspenlind, Malmö och C-G Pernbring, Helsingborg, ifrågasätter i Kyrkans tidning nummer 22/18 av olika skäl böneutrop. På ett utmanande högröstat sätt ”brutit sina prästlöften” och ”parallellsamhälle” ställer de sig avvisande till böneutrop.

Men de glider förbi det som saken i själva verket bottnar i. Den lagstadgade religionsfriheten gäller i Sverige. Människor är religiösa, andliga på en mängd olika sätt. Att stirra sig blind på det förment moderna och sekulära blir en människofientlig insnävning. Sådana samhällsexperiment förskräcker.

Jag tycker också det är viktigt att ta till vara erfarenheten från Fittja. Fastighetspriserna steg nära moskén. Och mångfald bidrar till dynamik och tillväxt. Hos oss i Berga, Linköping byggs nytt nära kyrkan och bostäderna är eftertraktade.

En grundläggande insikt är spänst, inte bara ett gäng likasinnade, i ett arbetslag eller en styrelse. Också församlingar,
bostadsområden och städer mår bra av att flera röster hörs och blandas. Mångstämmighet och polytonalitet. Häromdagen blandades kyrkklockornas klang med Frälsningsarméns blåsorkester och pling från cyklister samt en mäktig psalmsång.

Tänk så fattiga vi skulle bli om religioner förbjöds ta plats i offentligheten utan hänvisades till det undangömda och hemliga. Det finns väl alltid några som störs på ett eller annat sätt av precis vad som helst. Hur ska vi kunna döddämpa tillvaron? Då ska stenarna ropa.

Religionsfriheten är en icke förhandlingsbar konsekvens av vårt öppna och demokratiska samhällsskick. Det föreställer jag mig att de allra flesta är beredda att slå vakt om. Vi värnar ett samhälle för människor. Ett samhälle som tar mångfalden av religiösa behov och uttryck på allvar utifrån alla människors rättigheter.