Ett passande namn är viktigt för en organisation. Men kyrkans uppgift är väl inte endast att bedriva samma typ av verksamhet som vilket annat internationellt arbete som helst, menar debattör Karin Johansson med anledning av namnbytet till Act - Svenska kyrkan.
När jag läste nyheten på sidan 6-7 i Kyrkans Tidning nummer 19/18, att ett nytt namn kan bli nödvändigt för att öka gåvogivandet hos ”Svenska kyrkans internationella arbete” så kan jag hålla med om det. Men det är noterbart att det var 2008 som Svenska kyrkans ledning beslutade sig för att slå samman Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission till nuvarande organisationen: Svenska kyrkans internationella arbete.
Min kommentar gäller att ovanstående förändring av insamlingsorganisation ägde rum just 2008. Det året disputerade jag nämligen vid Lunds universitet med: En studie om Svenska Mongolmissionens (SMM)missionärer och verksamhet 1910-1938. Min opponent var ganska kritisk till ämnet om mission och jag kunde inte förstå det då. Ordet framstod för henne nästan som något fult. Nu så här tio år efteråt kan jag ana att hon var så inne i att kyrkans internationella arbete skulle ändra namn och också karaktär, tror jag.
Min avhandling heter ”De vågade sig ut”. Den bestod till största delen av kvinnor ur olika samfund och andra organisationer som KFUK/KFUM, EFS, Missionsförbundet Det kom att bli en läkarmission där sjukvården beredde väg in till mongolfolkens hjärtan. Samtliga missionärer, utsända till Inre och Yttre Mongoliet, hade alla en adekvat sjukvårdsutbildning.
Min fråga blir: När och varför får man inte säga ”mission”? Är det så färgat av tidigare insatser av missionsverksamhet, bland icke kristna folk, att det inte är gångbart numera inom Svenska kyrkan. Andra organisationer såsom EÖM= Evangeliska Östasienmissionen (arvtagare till SMM) räds inte för sitt namn, likaså ”Ljus i öster”.
Jag anser att ett passande namn är viktigt för en organisation, men kyrkans uppgift är väl inte endast att bedriva samma typ av verksamhet som vilket annat internationellt arbete som helst. Då förstår jag också att det finns risk att kyrkan konkurreras ut, eftersom det inte finns ett särskilt skäl att just ge till Svenska kyrkans arbete.
Min förhoppning är att alla inblandade experter skall väga orden på ”guldvåg” för att vaska fram ett bärande namn.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR