I Kyrkans Tidning 42/08 läser jag att en nyöversättning av trosbekännelserna är under utarbetande. Varför kan man fråga sig. De som vi har nu är såväl stringenta som pregnanta. Men om ni nu måste omarbeta den svenska dräkten av trosbekännelserna, så skriv dem för allt i världen inte i imperfekt. I somras läste jag med i en trosbekännelse i imperfekt och det fungerar absolut inte.
När jag ber och samtidigt mediterar över och stämmer in i trosbekännelsen är jag som alltid närvarande. Jag är med när Gud skapar och upprätthåller hela universum, jag ser hur ängeln Gabriel kommer till jungfru Maria med budskapet, jag betraktar födelsen, jag står med Maria och Johannes nedanför korset, jag bekänner att Jesus nu är uppstånden. Allt detta sker nu och inte för miljarder eller 2000 år sedan.
Trosbekännelsen är en enda stor tacksam lovsång till vår treenige Gud. Särskilt mycket tycker jag om den lyriska nicenska trosbekännelsen. ”Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat”. När vi kommer till kyrkan försvinner ju tid och rum och vi blir ett med alla berättelser. Det är ju genom att vi blir samtida med Jesus, som han kan ge sig själv till oss på korset och i altarets bröd och vin.
Kerstin Falk
Visby
Trosbekännelsen är en enda stor tacksam lovsång till vår treenige Gud. Särskilt mycket tycker jag om den lyriska nicenska trosbekännelsen. ”Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat”. När vi kommer till kyrkan försvinner ju tid och rum och vi blir ett med alla berättelser. Det är ju genom att vi blir samtida med Jesus, som han kan ge sig själv till oss på korset och i altarets bröd och vin.
Kerstin Falk
Visby
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR