Sänk lönen för Svenska kyrkans prästvigda

Förbundsordföranden för Kyrkans akademikerförbund (KyrkA) har i Dagens Nyheter varnat för närmast slavliknande förhållanden för präster. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao) har därefter avbrutit förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal och det finns risk för att präster går ut i strejk. En av tvistefrågorna är rätten till ersättning för arbete på övertid och obekväma arbetstider.

Vi anser att den pågående konflikten mellan KyrkA och Skao visar hur fel det är att eftersträva marknadsmässiga löner och arbetsvillkor för en yrkesgrupp som vid sin vigning givit ett livslångt löfte om att göra allt till Guds ära.

Vigningslöftena innebär att prästen ska leva på ett sätt som återspeglar Guds kärlek och inte på ett sätt som innebär att kyrkans trovärdighet kan ifrågasättas. Kyrkan förväntar sig vidare en samstämmighet mellan ord, handling och livshållning hos den som blivit vigd.

Men hur kan en präst som avgivit dessa löften samtidigt förväntas sätta ett marknadsmässigt pris på sina tjänster? Hur återspeglas Guds kärlek, om dopgudstjänsten, konfirmationslägret eller begravningsgudstjänsten blir inställd för att prästen är missnöjd med sitt OB-tillägg?

Att leva så att man är ett vittne om Guds kärlek och försoningens hemlighet kan visserligen tolkas som att man bör strida mot ekonomiska orättvisor. När det gäller andra. Men att tala i egen sak är inte i enlighet med de löften som avgivits i vigningen.

Vi kan även konstatera att den nuvarande modellen för lönesättning resulterat i betydande löneskillnader mellan prästvigda som tjänstgör i Svenska kyrkan. De tio procent lägst avlönade prästerna har en medellön som uppgår till 33 200 kronor i månaden medan de tio procent högst avlönade kyrkoherdarna har en medellön som uppgår till 61 600 kr. En domprost tjänar i genomsnitt 67 800 kr och en biskop 79 300 kr.

Attraktiva och marknadsmässiga löner kan säkert vara välfungerande instrument för många arbetsgivare som vill locka till sig kompetenta medarbetare. Men är detta instrument därmed också rätt för kyrkans vigningstjänster? Och är det förenligt med vigningslöftena och bibeln? Vill kyrkan ha präster som väljer yrket på grund av dess förmånliga villkor? Bör den egna ekonomiska vinningen vara en drivkraft som kyrkan uppmuntrar och ska församlingarna agera som konkurrenter på en marknad, där den församling som betalar mest får de bästa prästerna? Vi anser att svaret på dessa frågor bör vara nej.

Vårt förslag är att Svenska kyrkan överger modellen med marknadsmässiga, individuella och differentierade löner för prästvigda. Istället bör en platt lön införas som är densamma för kyrkans alla prästvigda (inkl. kyrkoherdar, prostar och biskopar). Några extra ersättningar såsom OB-tillägg eller övertidsersättning bör inte förekomma. Däremot kan årsarbetstid vara ett utmärkt sätt att kunna arbeta mer under vissa perioder och sedan ta ut kompensationsledigt timme för timme.

Vi anser att nivån på denna platta lön bör vara rimlig och beakta kostnader som följer av en lång studiegång. Den bör dock inte drivas upp av marknadslöner inom andra sektorer. Ett möjligt riktvärde skulle kunna vara 33 200 kr i månaden. Denna nivå kan antas vara rimlig eftersom de lägst avlönade prästerna redan idag lever på den lönen. Nivån skulle sedan kunna räknas upp årligen med ett lämpligt prisindex. Därigenom kompenseras prästerna per automatik för förändringar i konsumentpriserna. De tidsödande och uppslitande löneförhandlingarna blir överflödiga.

Vår förhoppning är att kyrkan genom denna förändring tydligare kan visa att tro och liv hör samman. Att förkunnelsen och livet ska få gå hand i hand. För utan liv blir förkunnelsen död.

Jesus säger i bergspredikan: Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matteusevangeliet, 6:e kapitlet, vers 24).