Det finns många likheter mellan Kista församling, beskriven av Michael Öjermo i Kyrkans Tidning 45/06, grannen Spånga med områden som Rinkeby och Tensta, och mångfaldsförsamlingarna i Malmö.

I dessa typer av församlingar ställs frågor i den reguljära verksamheten som inte ställs särskilt ofta i andra församlingar.
  Vi får göra teologi utifrån verkstadsgolvet och fundera på vad som blir bra, inte minst i praktiskt liturgiskt avseende.
  Vi inspireras ofta av de tre kriterier som Annika Wirén använder i sin bok Jesus från Rinkeby: Först det pragmatiska kriteriet, som innebär att goda lösningar ska göra livet bättre för dem det berör och ge en känsla av hopp. För det andra konfessionskriteriet, som innebär att en god lösning inte får strida mot kyrkoordningen eller mot svenskkyrklig tradition.
  Och slutligen det kristocentriska kriteriet, som innebär inspiration från Jesus och evangelierna.
  När kyrkomötet diskuterar utjämningsbidraget, utgår man från en nutida folkkyrkotanke och vad som utifrån denna grund är Svenska kyrkans nationella och lokala roll där färre än hälften av invånarna är medlemmar.
 Men fokus i frågeställningen handlar ytterst inte om pengar, utan om vår roll som minoritets­kyrka i en situation när vi inte längre har något tolkningsföreträde. I Spånga är 30 procent av befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan, i Kista 31 procent, i Hyllie församling ännu så länge hälften.

När ekonomin blir mindre, är det stor risk att de områden som inte ”lönar sig” blir utan kyrkans närvaro i brist på pengar. Här känns det viktigt att vi på såväl lokal som nationell nivå reflekterar över vad en urban teologi skulle innebära för strategier liksom över varför man naturligtvis inte i längden kan söka enskilda lokala lösningar på strukturella problem.
  Utjämningssystemet i Svenska kyrkan räknar inte med att församlingar i tätort ska kunna gå i konkurs. Systemet premierar bland annat pastorat med många kyrkor. Man kan fråga sig om alla behövs? I tätorten å andra sidan har vi inte så många kyrkor i förhållande till medlemsantalet.

Helt klart är att det vi just nu bevittnar i mångfaldsförsamlingarna inte bara är nationalkyrkans sönderfall, utan samtidigt en växande mängd kreativa uttryck för teologiskt och liturgiskt nytänkande. Vi ser att de nationella och lokala nätverk som i dag finns redan arbetar målmedvetet och konkret med just dessa frågeställningar på ett framgångsrikt sätt.
 Men vi anser samtidigt att det är hög tid att frågan om en teologisk bearbetning av vad begreppet minoritetskyrka betyder utifrån ett sönderfallande folkkyrkoperspektiv, liksom de i sin tur liturgiska följderna av en sådan reflektion, nu sker.
  Vi anser också att frågan med en väsentligt högre temperatur bör ventileras på kyrkomötet, aktualiseras på de pastoralteologiska institutionerna och inte minst bearbetas i den nuvarande kyrkohandbokskommittén!

Med förorten som centrum öppnas ett nytt spännande och viktigt perspektiv för Svenska kyrkan, ett perspektiv som redan nu föregriper den framtid som kommer!

Kurt Sundén
kyrkoherde i Spånga församling, Stockholm

Mats Egfors
kyrkoherde i Hyllie församling,
Malmö