Självklart att Jesus uppstod från de döda

Tror Svenska kyrkan på mirakler? Den frågan har debatterats i Kyrkans Tidning, i Dagens Nyheter (25/3) och i sociala medier. Upprinnelsen var Maria Schottenius fråga vad Svenska kyrkan gör med de mirakler som beskrivs i framförallt Nya testamentet.

Min fråga är i detta sammanhang: Vad ville författarna till de fyra evangelierna säga? Antagligen gav de uttryck för samma sak, nämligen att Jesus var den efterlängtade Messias och på ett unikt sätt Gud i mänsklig gestalt.

Utifrån den övertygelsen har evangelisterna sedan i olika processer formulerat sina propagandistiska skrifter. Markus, det äldsta evangeliet, börjar sin text med det, för oss kristna, centrala budskapet om glädjebudet – ett glädjebud som rymmer inkarnationen, Jesu liv och lära, korsdöden och uppståndelsen.

Aposteln Paulus, som är den tidigaste skribenten i Nya testamentet, fokuserar på Jesu död och uppståndelse. För dessa tidiga kristna var tanken på mirakler inga problem. Så verkade Gud.

Men i dag då? Vet vi inte bättre nu med alla vetenskapliga landvinningar? Är det inte på tiden att kyrkan formulerar nya trosbekännelser i stället för dem som kom till under 300-talet? Mycket har ju hänt sedan dess.

Ja, så kan en tycka och flera trosbekännelser har formulerats, men de har aldrig gjort anspråk på att ersätta de gammalkyrkliga formuleringarna. Som biskop i Skara stift gläder jag mig över alla nyformuleringar av den kristna tron i form av psalmer, böner och andra texter.

Men de får aldrig motsäga de tidiga fastställda bekännelserna som vi använder i vår kyrka. De får heller inte strida mot kyrkans centrala budskap om Gud treenig; Fadern, Sonen och den heliga Anden.

För mig är det självklart att Jesus de facto uppstod från de döda, att graven var tom. Det var ingen from idé som uppstod, det var inget påhitt av den tidiga kristna kyrkan. Jesus Kristus dog på korset. Det var en historisk händelse och han uppstod igen ifrån de döda vilket också var en historisk händelse, om än svår att bevisa.

Detta är verkligen ett omistligt centrum i den kristna tron, menar jag. Och om Jesus nu uppstod från de döda är det inte så svårt att tro att Jesus också kan ha utfört sådana handlingar som på Jesu tid sågs som underverk.

Somliga går kanske i dag att förklara med psykologisk kunskap medan andra står sig som oförklarliga. Men det kan också vara så att evangelisterna hade ett syfte med underberättelserna.

Till exempel var det viktigt att Messias skulle ge mat åt folket och ha makt över kaos. Flera av brödundren som beskrivs i evangelierna står just i samband med beskrivning av hur Jesus går på vattnet – vattnet som är en symbol för kaos. Evangelisterna tycks alltså vilja understryka att väntans tid är förbi. Messias, Kristus, har kommit.

Jag tror alltså att Jesus mycket väl kan ha utfört underverk. Om Jesus var och är sann Gud och sann människa, vilket kyrkan bekänner och jag själv tror, är underverk antagligen inte så komplicerade att utföra. Men poängen för oss som lever i dag kanske ändå inte är huruvida vi tror att han utförde underverk eller inte utan hur de kan tala in i vårt eget liv.

Jag blir så att säga inte ”gladare” av att Jesus kunde gå på en vattenyta för 2 000 år sedan. Men det som berör mig är vad berättelsen vill säga in i mitt eget liv. I Johannes skildring (Johannes-
evangeliet 6:16-21) beskrivs hur lärjungarna kämpar i mörkret mot det svallande vattnet. Jesus kommer gående på vattnet och säger: ”Det är jag, var inte rädda”.

Poängen är då att Jesus, som är Gud, har makt över kaos – också i mitt eget liv. När det är mörkt och vågorna går höga i vars och ens liv så är en inte övergiven.

Gud själv i Jesus Kristus är med – Gud med oss. Det är evangelium, glädjebudskap, och då blir sådant som mycket väl kan ha hänt för 2000 år sedan viktigt i det liv Du och jag lever 2018.