I samband med läronämndens sammanträde i augusti reserverade jag mig mot beslutet att tillstyrka kyrkostyrelsens skrivelse om vigsel och äktenskap. Kyrkans Tidning har uppgett att jag säger nej till homosexuella vig-
slar. Det gör jag inte alls. Om jag ställdes inför uppgiften att i Svenska kyrkans sammanhang viga ett homosexuellt par skulle jag utan tvekan göra det.
 Det jag säger nej till är kyrko-
styrelsens skrivelse. Det är den skrivelsen jag har haft i uppgift att ta ställning till. Inför kyrkomötets beslut vill jag förtydliga huvudorsakerna till min reservation.

1. Inget fotbollslag med självaktning vill vinna en match genom fusk eller mutor. Ingen beslutande församling vill fatta rätt beslut på fel sätt eller på felaktiga grunder. Jag menar att den process som nu riskerar att avslutas i och med kyrkomötets beslut innehåller så allvarliga brister att man svårligen kan dra slutsatsen att den har genomförts på ett hedervärt sätt.

2.  Det förslag till vigselordning som kyrkostyrelsen vill ska utgöra ett tillägg till Den svenska kyrkohandboken har över huvud taget inte skickats ut på remiss. Det förslag som har skickats ut på en begränsad remissrunda är ett helt annat förslag. De remissynpunkter som kyrkostyrelsen redovisar i sin skrivelse gäller sålunda inte det förslag som skrivelsen innehåller. Jag menar att ett så viktigt förslag som detta måste skickas ut på en ordentlig remiss innan kyrkomötet kan fatta beslut.

3.  Jag kan inte tillstyrka kyrkostyrelsens skrivelse eftersom argumentationen i avgörande text­avsnitt är bristfällig. Svenska kyrkan har under lång tid arbetat med frågor som rör homosexuellas liv och möjligheter. Kyrkostyrelsen måste åstadkomma en hållbar argumentation gällande samkönade vigselgudstjänster innan kyrkomötet fattar beslut i frågan. Om en sådan argumentation saknas i beslutsunderlaget riskerar kommande generationer att stå utan vägledning då beslutets riktighet ifrågasätts.

4. I likhet med Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) för­ordar jag ett system som innebär att äktenskap ingås genom en civilrättslig registrering. Jag gör bedömningen att ett sådant system bäst gynnar samtliga svenska par som önskar ingå äktenskap. Genom införandet av ett sådant system kan vi motverka att homosexuella par diskrimineras av företrädare för olika trossamfund. Jag önskar att Svenska kyrkan påskyndar införandet av ett sådant system genom att avstå från att ansöka om juridisk vigselrätt.

5. Om Svenska kyrkans beslut gällande samkönade vigselgudstjänster fattas på otillräckliga grunder eller genom en bristfällig beslutsprocess riskerar vi att bli ett skräckexempel som bidrar till att andra kyrkors dialoger kring homosexuellas rättigheter och plats i kyrkan avstannar eller tar ett steg tillbaka. Jag menar att det sätt på vilket vi fattade beslutet att viga kvinnor till prästämbetet har bidragit till att fördröja motsvarande beslut inom andra kyrkor i världen. Genom gedigna ekumeniska överläggningar innan beslut fattas i kontroversiella frågor kan vi ta vår del av ansvaret för andra kyrkors mottagande av våra beslut. Vi har inte tagit detta ansvar då det gäller frågan om samkönade äktenskap.

6. Jag kan inte se att den brådska med vilken vi nu går till beslut är ett vittnesbörd om vår omsorg om homosexuella par/människor. Jag misstänker i stället att brådskan är ett tecken på vår rädsla för att förlora intäkter. Jag tycker brådskan i beslutsfattandet vittnar om en opportunism som varken gynnar homosexuella människor eller Svenska kyrkan.

7. Teologi är en konstruktiv verksamhet som alltid bedrivs i en viss historisk och kulturell situation. Jag menar att Svenska kyrkan nu ska lyfta fram den befriande innebörden i vår så kallade  tvåregementslära, nämligen att två människor kan ingå äktenskap på många olika sätt och i många olika sammanhang och trots skillnaderna bli precis lika mycket gifta med varandra. Genom att inte ansöka om juridisk vigselrätt men välkomna alla par som önskar välsignelse över sitt ingångna äktenskap kan vi tydligt uttrycka vår evangelisk-lutherska äktenskapsuppfattning på ett frimodigt sätt.


Karin Johannesson
teologie doktor, lektor i religionsfilosofi