De avslöjade reseexcesserna med tillhörande lyxmåltider i några församlingar och i SKUT har fått kritiker av Svenska kyrkans demokratiska organisation att vädra morgonluft. Detta genom att peka ut systemet med förtroendevalda och partilistor som boven i dramat.
Främst försöker de, som alltid har ogillat den dubbla ansvarslinjen och partipolitiska listor, underkänna nuvarande ordning. Så gör exempelvis prästen Christian Braw, känd bland annat som kulturskribent och litteraturrecensent i denna tidning, när han i Smålandsposten (8/6) hävdar att ”kyrkopolitikerna” sällan möter hängivna, offervilliga och osjälviska personer som ”engagerar sig, därför att de är inspirerade av Jesus Kristus”. Det är nämligen dessa främmande ”att vilja belöna sig själva”, fastslår han och lägger därmed skulden för det inträffade på förtroendevalda, vilka i politiska sammanhang har skapat en belöningskultur.
Några dagar tidigare, (3/6) angav samma tidnings ledarsida en liknande ton i kravet på att – rubriktexten – ”Reformera Svenska kyrkan” Enligt tidningen ”spökar” kyrkans historia som statskyrka, samtidigt som det är ”välkänt att kyrkan under perioder varit ett tillhåll för personer på jakt efter fina titlar och middagar”. Vari reformeringen skall bestå, nämnde inte tidningen och avböjde debatt i frågan. Som bekant lär det vara svårt att reformera bort eller förbjuda dåligt personligt omdöme och lockelser till välsmakande internationella buffébord.
Så skyll inte utsvävningarna – där vi har läst om många i kommuner och landsting, näringslivet (SCA) och nu senast Svensk Filmindustris (SF) styrelses hyrda lyxbåt i Cannes – på strukturer och system. Titelsjuka gourmander har jag inte träffat i Svenska kyrkan.
Hur många ideellt hårt arbetande förtroendevalda, i exempelvis landsortsförsamlingarna, känner igen sig i Braws beskrivningar och delar hans påstående att de saknar kontakt med lekmännen?
Och vilka var det som efter avslöjandena kom mest i centrum? Jo, en biskop och två ledande tjänstemän – båda prästvigda – i kyrkan. De två sistnämnda är nu tills vidare avstängda i avvaktan på vidare utredning.
Utan anknytning till reseskandalen och de dignande borden har även vidare Gunnar Hyltén-Cavallius i Kyrkans Tidning nummer 21/16 och Lars Hjertén i nummer 23/16 luftat kritik mot att politiska partier ställer upp i kyrkovalen. Och förvisso är det märkligt, att Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastställs av partistyrelsen. Men huvudfrågan blir då, om partierna i motsats till andra skall förbjudas ställa upp i valen, det vill säga skall diskrimineras. Och om kritikerna av systemet har någon förklaring till att deras listor i kyrkovalen hittills har samlat övervägande flest antal röster.
Bengt Olof Dike
tidigare kyrkomötesledamot
LÄGG TILL NY KOMMENTAR