Stiftelsen Berget lyder inte under påven

Jag har med intresse läst rubricerade artikel i Kyrkans Tidning nummer 41/2016 där biskop Mikael Mogren kritiserar Stiftelsen Berget för att ha blivit katolskt. Av artikeln framgår att ”man har skjutit hela Svenska kyrkan åt sidan. Alla de formella banden är klippta. Nu kör Berget eget”. Det är visserligen sant att Berget kör eget. Det har varit fallet sedan Stiftelsen Berget avknoppades från Västerås stift 1974 och blev en egen stiftelse.

Enligt 1974 års stiftelseurkund är ändamålet med stiftelsen ”att bedriva kyrklig retreatverksamhet och att även i övrigt verka för andlig förnyelse och fördjupning”. Denna ändamålsbeskrivning är inte anknuten till något trossamfund, vare sig till den Svenska kyrkan eller den romersk-katolska kyrkan.

I stället är det så att det är stiftelsen med dess styrelse, som i dag består av tolv personer, som är ansvarig för verksamheten. Allt sedan kapellet på S:t Davidsgården invigdes 1962 har där som daglig huvudgudstjänst firats mässa enligt Svenska kyrkans ordning. Jag kan försäkra biskopen om att stiftelsens styrelse inte har någon avsikt att förändra detta.

Vad som tillkommit under årens lopp är att det också firas mässor enligt den romersk-katolska kyrkans ordning. Numera, sedan Bergets föreståndare Peder Bergqvist konverterat och blivit prästvigd inom denna kyrka, kan dessa mässor också firas dagligen.

Att påstå, som det görs i artikeln, att Berget nu lyder under påven i Rom är ingenting annat än att sprida missinformation. Påven i Rom eller för den delen den romersk-katolska kyrkan har inget att säga till om vad avser skötseln av stiftelsen Berget. Skötseln och ansvaret ligger enkom på stiftelsens styrelse, i enlighet med stiftelsens stadgar och gällande stiftelselag.

Det är visserligen korrekt att styrelsen gett delegation till kommuniteten Den Heliga Treenigheten att svara för gudstjänstlivet på Berget. Det betyder inte att styrelsen på något sätt avsagt sig ansvaret för hur gudstjänstlivet bedrivs. Ansvaret ligger kvar medförande bland annat att om styrelsen har synpunkter på hur kommuniteten bedriver uppdraget kan styrelsen inträda och ge kommuniteten erforderliga anvisningar och i värsta fall dra tillbaka lämnad delegation.

Enligt artikeln förefaller det som att stiftelsen ”är en sorts fastighetsförvaltare som tar hand om husen och sedan får kommuniteten styra innehållet”. Så är det givetvis inte, det skulle strida mot stiftelsens stadgar och mot gällande stiftelselag. Stiftelsens styrelse har det fulla ansvaret för vad som sker på Berget. Det kan jag försäkra om.

Avslutningsvis nämns i artikeln att år 2000 flyttades tillsynen över Stiftelsen Berget från domkapitlet i Västerås till länsstyrelsen och att biskop Mikael i dag inte skulle ha gått med på något sådant. Här måste jag tyvärr göra biskopen något besviken. Anledningen till att tillsynen överfördes till länsstyrelsen var den nya stiftelselag som då trädde i kraft och som inte tillät den tidigare ordningen med domkapitlet som tillsynsmyndighet. Inte ens en biskop i Svenska kyrkan kan rå på av riksdagen fattade beslut.

Jan-Eric Jonsgården
ordförande för Stiftelsen Berget