”Jag tror att vi lider av en vilsenhet, identitetskris och en djupgående spricka i kyrkan” skriver Mattias Lönnebo i ledaren, Kyrkans Tidning nummer 6/17. Det är mycket som tyder på att han har rätt.

Ett exempel finner vi på Svenska kyrkans hemsida, svenskakyrkan.se, som ju skall vara vårt officiella ansikte utåt. Under rubriken ”Det kristna uppdraget” står det:

”Vi har ett uppdrag från Gud att finnas med och arbeta för ett värdigt liv och en bättre värld för alla.”

Det skall alltså vara Svenska kyrkans uppdrag. Man frågar sig: Vad är det för specifikt kristet med det? Ett värdigt liv och en bättre värld vill väl alla arbeta för, Röda Korset, Rädda Barnen, Amnesty, de politiska partierna, ja, också Humanisterna kan jag tro.

En liknande beskrivning av uppdraget återkommer längre ner på samma sida: ”Vi arbetar för att Guds avbild människan inte skall kränkas, fred och försoning i världen, rättvisa och hållbarhet.” Vi har alltså enligt hemsidan i stort samma uppdrag som till exempel FN!

Om man går till Kyrkoordningen, fastställd av kyrkomötet, finns där en annan formulering av vårt uppdrag: ”Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.” (KO sid 17) Här kan man känna igen Jesu missionsbefallning, här lyfts fram det som är vårt uppdrag framför alla andra. Varför formulerar man det inte så på Svenska kyrkans hemsida? Man får ju intryck av att hemsidans formuleringar i allmänhumanistisk stil är tillrättalagda för att passa alla, för att vinna allas gillande.

Mattias Lönnebo har rätt: Svenska kyrkan är vilsen i sin identitet. Vi får hoppas att reformationsjubiléet kan bidraga till ”seriös rannsakan och nyorientering” som Lönnebo uttrycker det.

Sture Lundqvist
Leksand