Jag slutade äta kött för 25 år sen. Då betraktades detta som ett avvikande beteende som krävde sin förklaring. Jag var diskret eftersom jag inte var ute efter att ifrågasätta vanliga korv- och fläskkonsumenter. Men inte sällan fann jag mig sittande vid restaurangbordet, tyst tuggan­de, uppläxad för min förmodade självgodhet: Tror du att du är bättre än vi andra?
Kött väcker känslor. Även om det i dag finns många fler vegetarianer, är det mycket som inte har förändrats. Fortfarande är kött samvaro, kultur, moral. Kött är också, ur kristen synvinkel, en fråga om människans förvaltarskap. Är det okej att framställa industrikött med tanke på belastningen på miljön? Och hur ska uppdraget att råda över djuren uppfattas – vårda och äta eller tjäna dem?

Den senare tanken presenteras av djurrättskämpen Pelle Strindlund i boken Jordens herrar – Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare. Strindlund skriver att Jesus vänder på maktstrukturerna. Den som har övertaget ”har ett uppdrag att tjäna, inte att exploatera” den som är i underläge. Detta gäller även människa mot djur. Och då går det enligt honom inte att göra kompromissen att behandla djuren väl ända tills vi lägger dem på tallriken. Är man känslig inför djurs lidande kan man inte döda dem.
Den betydligt mer namnkunnige amerikanen Jonathan Safran Foer kommer till samma slutsats, om än inte med kristna förtecken. Boken Äta djur, som just kommit i svensk översättning, har fått stor uppmärksamhet. Hans undersökning av hur höns, grisar och kor behandlas för att ge oss ägg, mjölk och kött är djupt skakande. Det är även Pelle Strindlunds paralleller mellan argumentationen för slaveri på 1700-talet och dagens pro-kött-resonemang.

Kött väcker känslor. Inte bara avsmak och oro inför vad vi gör mot djuren, utan också njutning och glädje för den som lagar och äter kött. Köttätarnormen är mycket stark. Det finns en rädsla för vegetarisk kost, en rädsla som ingen näringsmässig expertis verkar kunna råda bot på. Och farmors kyckling, som hon tillagat med sån kärlek, kan man verkligen tacka nej till den? Att äta tillsammans den mat vi alltid ätit, det skapar starka band.

Den som ifrågasätter köttkonsumtionen väcker vrede och dåligt samvete. Båda reaktionerna (samt en del hejarop) fick prästen och vegetarianen Annika Borg på sin påskpredikan på nätet om djurens lidande. Men det var precis det hon skrev att hon ville: dåligt samvete kan vara en drivkraft för förändring.
Frågan är vad som kommer att hända i Svenska kyrkan på det här området. Diskussionen om vårt förhållande till djur och kött har börjat, men den kommer att bli allt livligare under de närmas­te åren. Här är även miljöaspekten viktig: trots att jordens resurser skulle må väl av att många fler valde vegetarisk kost, har köttätandet ökat starkt ibland annat Sverige.
Kyrkan skulle behöva ligga i framkant i den här debatten. Gå längre än medelsvensson och gå snabbare. Inte profilera sig som djurvänlig först när hela världen har frågan på toppen av sin agenda.

Hur ska vi göra? Äta mindre kött? Sluta äta kött alls? Kräva kött enbart från djur som lever under betydligt bättre villkor än som nu krävs för att producera ekologiskt? Kräva varningstexter i stil med RÖKNING DÖDAR? Kan stiftsgårdarna följa den kristna friskolan Ekebyholms exempel och gå över till helvegetarisk kost?
Ordet är fritt. Låt diskussionen börja.

Brita Häll

Rekyl: Varken köttätare eller vegetarianer är förebilder

Jesus vände onekligen på maktstrukturerna, på ett sätt som varken vegetarianer eller köttätare tyvärr har lyckats leva upp till. Följde han sin tids kultur var kött en ganska liten del av den föda han intog, men vegetarian var han inte.

Vår kultur lever långt från djur. Vi ser dem mest i mataffärernas kyldiskar. Det ger ett osunt förhållande till djuren. Med två diken.
Det ena är det kommersiella hanterandet som utsätter djur för lidande.
Sådant är oacceptabelt. Det andra är okunnigheten som bygger på bristande kunskap om djuruppfödning. Men under sin historia har människan levt med sina djur på ett nära sätt, gött upp dem och ätit dem. Det är faktiskt därför vi lever i dag.

I frågan om människans förhållande till djuren betonar den kanadensiske teologen Douglas John Hall just med-relationen som den mest konstruktiva. Inte människan som förvaltare över naturen. Inte människan som förvaltare under naturen. Utan människan med naturen och med djuren.

Som Jesus alltså. Han som är Gud med oss. Han som är Jag med er. Han är förebilden också när det gäller att i allra bästa mening förvalta skapelsen och hantera jordens resurser så att alla kan äta sig mätta. Och så att vi har en rik fauna både i sin vilda och domesticerade del.

Bo Brander